När jag jobbade på Flintab i början på 2000-talet så åkte jag på en del jobb i Italien. En del av de uppdragen var i Milano, bl.a. kombinerade jag ett av de jobben med en extra vistelse på ett stort vandrarhem 6-7 kilometer från centrum.
Jag har med andra ord turistat en del i Milano, men efter att ha spenderat den här varma goa dagen med familjen i samma stad, så kan jag konstatera att det är mycket jag har glömt.
Vi började dagen med att via GPS hitta oss in till Cimitiere Monumentale, en oerhört svulstig kyrkogård med helt tramsiga proportioner. Där har jag inte varit förut, men turistsidorna talar väl om den.
Tilläggas bör att det idag har varit sådant väder som vi vande oss vid förra året: ca 33 grader och sol. Det medförde att jag och Mia var något mer begeistrade över den galna kyrkogården än Ida och Maja, så att säga... Varje chans till skugga var en välsignelse, vilket tjejerna var väldigt tydliga med.
När vi väl var färdiga med den första dosen religiositet så var det dags för lunch, och via Gurgel letade jag upp en kinarestaurang nån halvkilometer bort. Under promenaden dit så stod det helt klart att vi hamnat i Milanos Chinatown, på en sträcka av 300-400 meter så såg vi enbart asiater. Utan undantag! I mitt stilla sinne började jag då fundera på om vi kanske skulle kunna få den mest autentiska kinesiska restaurangupplevelsen någonsin. Och precis så blev det, tror jag. Maten vi beställde var god men liknade inte mycket det man som svensk förknippar med kinamat.
När lunchen intagits så återvände lite kämpaglöd, och beslutet togs att vi skulle promenera till Milanos domkyrka, en nätt promenad på drygt 2 kilometer. En sådan promenad skulle dessutom även föra oss förbi en del andra intressanta ställen, bl.a. en stor park och en fästning.
Och det var när vi var i parken som jag började känna mig lite senildement, eftersom jag då insåg att jag varit där tidigare. Samma sak med fästningen som låg i andra änden av parken, plötsligt kände jag igen mig. Man får väl skylla på åldern, antar jag.
Efter fästningen var det inte långt kvar, bara några hundra meter affärsgator innan man kom fram till domkyrkan.
Domkyrkan har jag bara sett från utsidan tidigare, men det räcker för att inse vilken otrolig byggnad det rör sig om. Den är över 90 meter bred och 160 meter lång! Utsidan är så sirlig och full av detaljer att det är svårt att begripa. Och eftersom jag bara sett utsidan var jag den här gången väldigt sugen på att även få se insidan. Och kanske taket, jag hade läst någonstans att det även gick att köpa biljett dit. Köerna för att köpa biljetter var inte speciellt långa, det är ännu inte huvudsemester för övriga Europa, så efter en stund hade vi fixat biljetter till både katedralens insida och dess tak.
När vi återvände från det fantastiska katedraltaket (via exakt 251 trappsteg, Ida räknade) så var klockan ganska mycket och vi rejält möra. För hela familjens skull tog vi en taxi tillbaka till bilen som fortfarande stod parkerad utanför kyrkogården. De 5 milen tillbaka till campingen, via stormarknadsbesök för att köpa kvällsmat, gick helt problemfritt. Nu är vi mätta och nyduschade, i morgon bär det vidare söderut.
Jag har med andra ord turistat en del i Milano, men efter att ha spenderat den här varma goa dagen med familjen i samma stad, så kan jag konstatera att det är mycket jag har glömt.
Vi började dagen med att via GPS hitta oss in till Cimitiere Monumentale, en oerhört svulstig kyrkogård med helt tramsiga proportioner. Där har jag inte varit förut, men turistsidorna talar väl om den.
Tilläggas bör att det idag har varit sådant väder som vi vande oss vid förra året: ca 33 grader och sol. Det medförde att jag och Mia var något mer begeistrade över den galna kyrkogården än Ida och Maja, så att säga... Varje chans till skugga var en välsignelse, vilket tjejerna var väldigt tydliga med.
När vi väl var färdiga med den första dosen religiositet så var det dags för lunch, och via Gurgel letade jag upp en kinarestaurang nån halvkilometer bort. Under promenaden dit så stod det helt klart att vi hamnat i Milanos Chinatown, på en sträcka av 300-400 meter så såg vi enbart asiater. Utan undantag! I mitt stilla sinne började jag då fundera på om vi kanske skulle kunna få den mest autentiska kinesiska restaurangupplevelsen någonsin. Och precis så blev det, tror jag. Maten vi beställde var god men liknade inte mycket det man som svensk förknippar med kinamat.
När lunchen intagits så återvände lite kämpaglöd, och beslutet togs att vi skulle promenera till Milanos domkyrka, en nätt promenad på drygt 2 kilometer. En sådan promenad skulle dessutom även föra oss förbi en del andra intressanta ställen, bl.a. en stor park och en fästning.
Och det var när vi var i parken som jag började känna mig lite senildement, eftersom jag då insåg att jag varit där tidigare. Samma sak med fästningen som låg i andra änden av parken, plötsligt kände jag igen mig. Man får väl skylla på åldern, antar jag.
Efter fästningen var det inte långt kvar, bara några hundra meter affärsgator innan man kom fram till domkyrkan.
Domkyrkan har jag bara sett från utsidan tidigare, men det räcker för att inse vilken otrolig byggnad det rör sig om. Den är över 90 meter bred och 160 meter lång! Utsidan är så sirlig och full av detaljer att det är svårt att begripa. Och eftersom jag bara sett utsidan var jag den här gången väldigt sugen på att även få se insidan. Och kanske taket, jag hade läst någonstans att det även gick att köpa biljett dit. Köerna för att köpa biljetter var inte speciellt långa, det är ännu inte huvudsemester för övriga Europa, så efter en stund hade vi fixat biljetter till både katedralens insida och dess tak.
När vi återvände från det fantastiska katedraltaket (via exakt 251 trappsteg, Ida räknade) så var klockan ganska mycket och vi rejält möra. För hela familjens skull tog vi en taxi tillbaka till bilen som fortfarande stod parkerad utanför kyrkogården. De 5 milen tillbaka till campingen, via stormarknadsbesök för att köpa kvällsmat, gick helt problemfritt. Nu är vi mätta och nyduschade, i morgon bär det vidare söderut.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar