lördag 23 juli 2016

Åsen kallar oss

När vi nu började närma oss hemmaplan så började man så smått tänka i hemmabanor igen. Vi hade fått intrycket att det varit ganska dåligt väder hemma, så vi började så smått diskutera att vi borde boka in ett besök på Hökensås så snart som möjligt. Kanske redan helgen efter att vi kommit hem och börjat jobba igen?
Eller kanske... nu direkt rentav? Då vi vaknade på Barsebäckstrand till ytterligare en dag med fint väder så var det fredag. Två potentiella övernattningar kvar på semestern, alltså. Och utan att det känns som att det diskuterades speciellt mycket så hade vi plötsligt bestämt att vi spenderar de nätterna på Hökensås, helt enkelt.
Och när beslutet väl hade tagits så kändes det helt rätt. Hela familjen höll med om detta, inga protester framfördes för att vi skulle passera vårt hus på några kilometers avstånd utan att faktiskt stanna där. Det var en lite crazy känsla, faktiskt, och kanske ännu ett bevis på hur bra vi trivs i husvagnen.
Delar av släkten hade samtidigt rört sig ganska parallellt med oss, så Matilda och kusin Milo skulle under lördagen befinna sig i sommarstugan utanför Mullsjö. Den ligger ungefär 20 km från Hökensås camping. Det skulle kanske också kunna kombineras ihop till något bra?
Men först skulle vi ta oss ifrån Barsebäck, och vädret fordrade ett sista dopp innan vi gav oss av.



Därefter styrde vi kosan hemåt. För ett ögonblick funderade vi på att köra hem om och kissa, eftersom en stor nöd drabbade familjen i höjd med Jönköping. Men för säkerhets skull stannade vi istället på en rastplats längs E4:an, och fortsatte sedan norrut på Vätterns västra sida.
För oss är det något alldeles speciellt med Hökensås och dess camping, det är helt klart. Vi sätter normalt sätt en ära i att testa nya campingar och utflyktsmål, men nu såg vi fram emot att få avsluta vår 500 mil långa resa genom Europa där.
Och även om vi inte hade kollat upp det speciellt noga så hade vi fått intrycket att vädret runt Jönköping varit ganska skakigt med en hel del nederbörd, men det visade sig inte riktigt stämma.
När Mia och jag redan ankomstkvällen tog en liten promenad i närheten av campingen så verkade det oroväckande torrt.
Och dagen efter, då vi mötte upp Matilda och Milo och tog en betydligt seriösare runda, så visade det sig stämma. Det var rejält torrt i markerna, och flera av våra normalt sett pålitliga svampställen gapade helt tomma. Goda, stora blåbär fanns det däremot gott om.
Efter att ha hittat några liter svamp så gav vi upp och styrde istället kosan mot den fina badsjön som ligger strax norr om campingen. Vattnet i den sjön är såpass klart att vi kunde ha lite glädje av våra cyklop för första gången sedan Franska rivieran.
På kvällen satte vi igång grillen och sedan sov Matilda och Milo över. En fantastiskt trevlig sista kväll på vår resa blev det!







Inga kommentarer:

Skicka en kommentar