Så var det tisdag. Igår lämnade vi Camping Montorfano och körde vidare söderut. Siktet var inställt på en camping strax sydost om La Spezia, där en jättelång sandstrand huserar en vansinnig massa campingar och semesterbyar.
Resan gick bra, och i linje med vår spontana semestermetod så tog vi strax innan vi kom fram till Parma beslutet att försöka hitta en parmesanostfabrik att besöka. Nästan hela familjen älskar parmesan, men av informationen på Internet att döma så skulle det kunna bli svårt att bara dyka upp utan föranmälan.
Nåväl, vi hittade en fabrik och styrde GPS:en mot den, väl medvetna om att den skulle vara lunchstängd ytterligare en dryg halvtimme. Vi tänkte passa på att själva äta lunch under tiden.
Efter att ha dubbelkollat infon så visade det sig att det var en och en halv timme till öppning istället... Vad göra då? Det finns kanske en glassbutik i närheten, tänkte vi? Och mycket riktigt, i den här lilla sömniga förorten till Parma fanns det mycket riktigt en gelateria med hemgjord glass. Vips så hade en timme till gått.
På fabriken så blev vi mottagna av en äldre man som inte kunde engelska, men vi fick i alla fall klart för oss att de hade 2- och 3-årig parmesan som vi fick provsmaka. Ett kilo 3-årig åkte in i kylen på husvagnen också, priset var ungefär halva mot vad osten kostat därhemma. Därefter hade vi fått ungefär vad vi hade förväntat oss, men precis när vi skulle gå så kom det in en betydligt yngre tjej som pratade OK engelska och gärna guidade oss runt i fabriken tillsammans med sin pappa ostmakaren. Så besöket eskalerade blixtsnabbt från 1 kg ost till en privat visning i fabriken!
Och även om dagens produktion var färdig så var det jätteintressant, inte minst sista stoppet i lagringslokalen. 500 liter mjölk behövs till ett 40 kilos osthjul, fick vi lära oss. Och osten vänds och tvättas regelbundet, numera automatiskt.
Oerhört nöjda for vi sedan vidare mot campingen. Trafiken var gles, men resan gick genom Appeninnerna, bergskedjan som sträcker genom hela centrala Italien, så det var gått om höjdskillnader och kurviga sträckor.
Vi hittade smidigt rätt camping och det känns som vi gjort ett bra val. Den ligger nära en ganska bullrig väg, men hela anläggningen ser ut att bara vara några år gammal. Och det fantastiska, goa vädret som vi minns från Kroatien förra året finns även här! När vi kom fram på eftermiddagen igår var det 33 grader varmt, idag är det nog ungefär samma. Nästa regnskur i prognosen ligger 10 dagar bort. Nu funderar vi på var vi ska åka på upptäcksfärd i eftermiddag.
Resan gick bra, och i linje med vår spontana semestermetod så tog vi strax innan vi kom fram till Parma beslutet att försöka hitta en parmesanostfabrik att besöka. Nästan hela familjen älskar parmesan, men av informationen på Internet att döma så skulle det kunna bli svårt att bara dyka upp utan föranmälan.
Nåväl, vi hittade en fabrik och styrde GPS:en mot den, väl medvetna om att den skulle vara lunchstängd ytterligare en dryg halvtimme. Vi tänkte passa på att själva äta lunch under tiden.
Efter att ha dubbelkollat infon så visade det sig att det var en och en halv timme till öppning istället... Vad göra då? Det finns kanske en glassbutik i närheten, tänkte vi? Och mycket riktigt, i den här lilla sömniga förorten till Parma fanns det mycket riktigt en gelateria med hemgjord glass. Vips så hade en timme till gått.
På fabriken så blev vi mottagna av en äldre man som inte kunde engelska, men vi fick i alla fall klart för oss att de hade 2- och 3-årig parmesan som vi fick provsmaka. Ett kilo 3-årig åkte in i kylen på husvagnen också, priset var ungefär halva mot vad osten kostat därhemma. Därefter hade vi fått ungefär vad vi hade förväntat oss, men precis när vi skulle gå så kom det in en betydligt yngre tjej som pratade OK engelska och gärna guidade oss runt i fabriken tillsammans med sin pappa ostmakaren. Så besöket eskalerade blixtsnabbt från 1 kg ost till en privat visning i fabriken!
Och även om dagens produktion var färdig så var det jätteintressant, inte minst sista stoppet i lagringslokalen. 500 liter mjölk behövs till ett 40 kilos osthjul, fick vi lära oss. Och osten vänds och tvättas regelbundet, numera automatiskt.
Oerhört nöjda for vi sedan vidare mot campingen. Trafiken var gles, men resan gick genom Appeninnerna, bergskedjan som sträcker genom hela centrala Italien, så det var gått om höjdskillnader och kurviga sträckor.
Vi hittade smidigt rätt camping och det känns som vi gjort ett bra val. Den ligger nära en ganska bullrig väg, men hela anläggningen ser ut att bara vara några år gammal. Och det fantastiska, goa vädret som vi minns från Kroatien förra året finns även här! När vi kom fram på eftermiddagen igår var det 33 grader varmt, idag är det nog ungefär samma. Nästa regnskur i prognosen ligger 10 dagar bort. Nu funderar vi på var vi ska åka på upptäcksfärd i eftermiddag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar