Varma, goa Florens

För att försöka undvika gnäll och gny i familjen så började vi redan dagen innan, alltså samma kväll som vi kommit hem från Pistoia, att prata om att vi tänkte åka in till Florens för att se oss omkring nästa dag. Vi hade också som målsättning att även denna gång hinna hem innan poolstängning, men det kändes betydligt osäkrare ifall det skulle lyckas. Florens är en mycket större stad med jättemycket trafik, och det finns betydligt mer att se.
Vid mitt första besök i Florens i början på 2000-talet så hade jag bokats in på ett väldigt centralt beläget hotell, det låg uppskattningsvis ca 400 meter från katedralen(!) Jag minns hur jag spenderade ca 1,5 timme för att ta mig 20 km från arbetsplatsen väster om Florens in till hotellet, och hur vesporna for som aggressiva getingar runt bilen. En del av mina mindre lyckade vägval då hade jag faktiskt nytta av nu, då jag valde att angripa staden söderifrån istället. Precis söder om floden Arno som flyter genom Florens, så finns det ett stort torg med fantastisk utsikt över centrala Florens. Dit siktade vi.
Taktiken lyckades. Vi kom fram till Piazzale Michelangelo, som torget heter, utan några större missöden. Lite köer var det, men inget långvarigt.
Även den här dagen var det runt 34-35 grader varmt och nästan ingen vind. Maja brände sig på metallstaketet som omgärdar piazzan då vi stod och tittade på utsikten. Men ska man upptäcka Florens så ska man. Från vår nuvarande position till katedralen var det en dryg kilometer och uppskattningsvis 40-50 höjdmeter att gå. Långt i den här värmen, men att hitta parkering närmare centrum skulle kunna bli en långdragen, frustrerande upplevelse. Bilen fick stå där den stod, vi gick.
Och det visade sig bli en trevlig promenad, om än rejält varm. Vi försökte hålla oss i skuggan, och sprang av en slump på en utställning/verkstad av en fantastisk metallsmed som heter Allesandro Dari, och en asiatisk kvinna som satt i sin pyttelilla ateljé och målade Florens-motiv i vattenfärg. Hennes målning blev vi så förtjusta i att vi gick förbi och köpte en tavla på vägen tillbaka.
Det skulle inte förvåna mig om Florens är en av Italiens, kanske Europas, allra populäraste turistorter. Detta märkte jag av förra gången jag var här också, men jag hade en svag förhoppning om att vi skulle kunna ta oss in i den otroligt pampiga katedralen. Men tji fick vi. Köerna ringlade sig långa, uppskattningsvis skulle vi fått stå i minst en timme i kö för att komma in. Det hade vi ingen lust med, så det fick helt enkelt bli lite bilder från utsidan istället. Insidan får vi ta någon annan gång, eller aldrig.
Men jag visste sedan tidigare att det ju finns ytterligare en vacker, stor kyrka i Florens: Basilica of Santa Croce. Den är lite roligt byggd, fronten är i oerhört tjusig marmor medan resten är i ganska diskret, brun sten. Jag ville åtminstone visa den från utsidan, så vi såg till att passera förbi den när vi styrde stegen tillbaka mot bilen.
Och när vi ändå var där så kunde vi ju åtminstone undersöka möjligheten att gå in, och det visade sig att vid denna kyrka var köerna nästan obefintliga så vi löste biljetter och tog oss in på mindre än 10 minuter. Och det visade sig vara ett lyckodrag, det är en jättestor kyrka med jättemycket intressant historia. Via en översiktskarta började tjejerna identifiera kändisar som låg begravda där: Dante Alighieri, Michelangelo och Galileo Galilei, bland annat.
Därefter återvände vi till bilen och körde tillbaka mot campingen, även den här gången utan att råka ut för några missöden i trafiken. Det blev ett kvickt dopp och sedan kvällsmat och dansshow för tjejerna även den här kvällen.