Enda problemet var ju att vi kände oss tvungna att även hinna med Les Gorges du Verdon, och när vi nu var klara med detta och checkade ut från campingen så hade vi 3 kördagar på oss att ta oss de 175 milen till Billund. Som ett första steg lekte vi med tanken på att faktiskt försöka komma iväg riktigt tidigt från campingen, men än en gång fick vi bevisat att vi verkligen, verkligen inte tycker om att stressa på semestern. Och en väldigt viktig ritual är att vakna och äta frukost i lugn och ro.
Ca 11.30 lämnade vi alltså campingen och körde norrut. En kyrka byggd uppe på en hög klippa blev det sista vi såg av Verdon-området.
Ganska snabbt stod det klart att vi missat en liten detalj: vi befann oss mitt i ett motorvägsvakuum. Snabbaste vägen norrut enligt GPS:en bestod i inte mindre än 20 mils körning på riksvägar innan vi kom fram till längre motorvägssträckor. Det var fantastiskt vackra vägar att köra, men medelhastigheten blev förstås betydligt lägre än vi hoppats på.
När det började närma sig kväll då diskuterade hur vi skulle lösa övernattningsproblematiken. Den stora nackdelen med att reseövernatta på campingar är att de har öppettider och måste kontaktas innan så att man vet att man får plats. Efter att ha läst på lite om övernattningar på rastplatser i Frankrike (Aires kallas de), så bestämde vi oss för att göra ett nytt försök att använda denna övernattningsform. Natten utanför Scandinavian Park i Flensburg hade blivit minst sagt misslyckad eftersom jag hade en oerhört ihärdig rethosta och vi var inte heller förberedda på alla kringljud i form av startande lastbilar och andra husvagnar som dönade in på parkeringen efter midnatt.
Efter att ha ätit snabb middag längs med vägen så fortsatte vi köra långt in på kvällen. Jag kände mig pigg, och först efter klockan 21 började vi på allvar leta efter lämplig rastplats.
Mia hade under körningens gång hittat flera bra sidor på nätet med info om rastplatserna längs motorvägarna, och till slut valde vi en plats som hade fullservice, inkl. dygnet-runt-öppen bensinstation / fik / restaurang och fräscha toaletter som var gratis. Tack vare att vi kört så långt in på kvällen så lyckades vi trots allt tillryggalägga 50 mil den första dagen.
Och den här övernattningen blev betydligt bättre, det berodde nog till stor del på att vi var bättre förberedda på vad vi kunde vänta oss. En del av rastplatsens parkering var speciellt avsedd för övernattande husbilar/husvagnar, så vi var inte ensamma. Och eftersom jag skulle köra så pluggade jag in öronproppar och sov riktigt bra.
En annan fördel med att sova på rastplats är att man blir väckt tidigt, i takt med att andra fordon precis intill börjar röra på sig. Efter att ha plockat ut lite frukost ur husvagnskylen så gav vi oss iväg igen runt klockan 8.30.
Nu var det motorvägskörning som gällde för hela slanten, och medelhastigheten blev betydligt bättre. Vid två tillfällen använde vi oss av Google Maps trafikkartor för att se och undvika trafikstockningar, vilket medförde att vi vek av ringvägarna utanför Bremen och Köln för att istället köra på småvägar en stund. Vi rundade uppskattningsvis 2-3 mil köer på det viset.
Då det återigen började dra mot kväll så hade vi haft god fart i princip hela dagen, och när vi parkerade på en rastplats i norra Tyskland så hade vi tillryggalagt inte mindre än 93 mil. Nu hade vi inte mer än 10 mil kvar till Flensburg vid danska gränsen, och ca 25 mil kvar till Legoland. Risken att vi inte skulle hinna fram kändes därmed minimal.
Dagen efter gick vi återigen in i semester-mode för att återbesöka en av de häftigaste platser vi någonsin varit på.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar