Men man kan ju inte bara hålla på att resa, man måste roa sig lite också. Ganska snart stod det klart att vi skulle passera på ytterst rimligt avstånd från Garphyttens nationalpark, där vi aldrig varit förut. Sagt och gjort, bara någon timme efter att vi lämnat Uskavi-gården så svängde vi in på nationalparkens parkering.
Garphyttan visade sig vara en ganska liten nationalpark med fyra olika vandringsleder på mellan 0,6 och 3,6 km. Efter att ha ätit lunch så bestämde vi oss för att ta den näst kortaste. Den skulle mestadels gå genom lövskog och kändes lagom för våra ganska möra kroppar.
Efter en skön promenad satte vi oss i bilen och fortsatte söderut. Vi funderade ett tag på att stanna till vid Harge camping strax sydost om Askersund. Den ligger fint vid Vättern och verkar väldigt omtyckt. Under resan ner genom Sverige hade vi dock konstaterat att det var väldigt torrt överallt, och våra svampjaktsinstinkter började så smått vakna till liv. Vetenskapliga som vi är så studerade vi till och med SMHI:s nederbördskartor och kunde konstatera att det hade kommit mer regn tidigare under sommaren ju längre söderut man begav sig.
Förra året, efter att ha spenderat 4 veckor på resande fot i Italien, Franska rivieran m.m. så hamnade vi till slut i lugnet på Hökensås camping bara några mil hemifrån. Jag tyckte att det kunde vara en trevlig knorr att avsluta där i år igen, och efter att ha nått Askersund i väldigt vettig tid så kom vi överens om att trots allt fortsätta ner till Hökensås istället. Som alltid så fanns det gott om platser där, och efter att ha satt upp husvagnen så höll vi kväll för att ge oss ut på svamp- och bärjakt dagen efter.
Lite dragflygning innan vi bryter upp från Uskavi-gården
Lunch i Garphyttan
När smultronen kom till byn
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar