Broholmsfotografering och semesterfeeling

Så var det då dags att åka hem till hemmet därhemma igen, efter drygt 3 veckors nomadliv... Men eftersom väderprognosen såg väldigt trevlig ut, och vi skulle passera sommarstugan i Broholm, så tänkte vi att vi kör förbi och genomför den årliga sommarfotograferingen av Maja och Ida på den vildvuxna vägen. Tradition sedan 2008, vid det här laget, vilket innebar att detta skulle bli den 10:e bilden.

Efter att ha ätit frukost i lugn och ro, som brukligt, så checkade vi ut från Hökensås och körde mot sommarstugan. Att köra ner med husvagnen ända till stugan kan ju vara en liten utmaning, inte minst eftersom man någonstans måste vända på den för att köra tillbaka samma väg. Men det löste sig det med, vi backade lite hafsigt in på den breda infarten till grannhuset och förvissade oss om att vi kunde stå där.

Efter gängse hälsningsritual med Hans och Margaretha så bytte tjejerna lydigt om och började regisserat promenera längs skogsvägen. Vädret var fantastiskt fint, så när fotograferingen var genomförd så plockade vi ihop badkläderna och styrde kosan mot den lilla badplatsen nere vid Stråken. Förr i tiden badade vi nästan bara där då vi var i Broholm, men sakta och ganska omärkligt har Gravsjön tagit över, så nu kändes det som att det var ett par år sedan vi var vid Allmänningen senast. Lite förvånade kunde vi konstatera att vattenståndet i Stråken inte var lågt, som vi hade misstänkt, utan ganska normalt. Sedan badade vi och gick tillbaka till sommarstugan.

När vi väl kom tillbaka fick vi reda på att kusinerna var på ingång, och efter att ha diskuterat saken en aning så bestämde vi oss helt sonika för att övernatta så att vi säkert hann umgås ordentligt. Jublet från barnen inför detta visste inga gränser! Sedan körde vi in till Mullsjö för att köpa glass, och på väg därifrån styrde vi mot Gravsjön för att ansluta till de nu anlända kusinerna och begå dagens andra bad.

På kvällen vankades det gott grillat, och till slut somnade vi gott i vår husvagn.

Vi åser åter åsen

Det är något speciellt med Hökensås. Och med campingen Hökensås Camping & Stugby, för vi trivs så fantastiskt bra där. Så det var ganska gott att vara tillbaka ännu en gång, särskilt som väderprognosen för tisdagen såg riktigt trevlig ut.

Så direkt efter att ha ätit frukost i lugn och ro så plockade vi ihop svamp- och bärplockarattiraljerna, skruvade av husvagnsbackspeglarna och gav oss ut på småvägarna. Vi fick ganska snabbt napp på lite svamp, men även här på Hökensås var det torrt i markerna, kunde vi konstatera. Ibland så tenderar vi att köra samma runda varenda gång, men den här gången bröt vi mot det mönstret och tog lite nya svängar. Resultatet blev mycket lyckat, vi hamnade på vägar som vi inte kört på på många år. Men svampresultatet blev lite magrare än vi hoppats på, en rejält fylld stekpanna hade vi med oss hem till campingen ungefär.

Så småningom så började tjejerna tjata om bad i det fina vädret, så vi körde först förbi en liten sjö som heter Sänksjön. Där har vi badat förut, och dessutom tagit lite fina bilder för många år sedan, som vi nu tänkte återskapa. Men när vi kom fram blev vi jätteförvånade: vattenståndet i sjön var många decimeter lägre än tidigare år, så den sten en bit ut i vattnet som tjejerna suttit på på ett fotografi för länge sedan, var nu uppe på land! Vi fick till en rolig återskapad bild i alla fall, och sedan passade vi på att ta en till där Mia och Ida kramas på en bänk.

Något bad blev det inte där, så till slut styrde vi kosan mot den fina badsjön i närheten av campingen. Till vår stora förvåning var vattenståndet även där jättelågt, och mer än halva den h-formade bryggan låg nu på land. Nåja, bad blev det i alla fall, sedan styrde vi åter mot husvagnen.

Väl tillbaka på campingen så hjälptes vi åt med att ordna en riktig festmåltid! Svampen rensades, det grillades kött och koktes potatis och brysselkål m.m. Till avslutning blev det glass med alldeles färska blåbär. Dagen efter hade vi för avsikt att i lugn takt köra hemåt, via sommarstugan i Broholm så att årets bild på Maja och Ida på skogsvägen kunde tas. Men se, riktigt så blev det inte!

Gäst på bilrutan ute i Hökensås-skogen

Lunch vid fiskesjö, inte en själ i närheten förutom vi

Kaffe efter maten är viktigt!

Stayin' alive vid Sänksjön

Äntligen bad, i sjö med märkligt lågt vattenstånd

En nationalpark passeras och studeras

Då vi vaknade på Uskavi-gården så såg vädret betydligt bättre ut, även om blåsten höll i sig. För en stund så diskuterade vi om vi rentav skulle stanna en natt till på denna lugna plats, men till slut kom vi överens om att vi skulle fortsätta söderut. Sedan någon dag tillbaka fanns det en inofficiell deadline i form av Margareta-dagen den 20:e juli. I år skulle den gå av stapeln i Jönköpingstrakten, så vi siktade på att vara hemma eller åtminstone nästan hemma tills dess.

Men man kan ju inte bara hålla på att resa, man måste roa sig lite också. Ganska snart stod det klart att vi skulle passera på ytterst rimligt avstånd från Garphyttens nationalpark, där vi aldrig varit förut. Sagt och gjort, bara någon timme efter att vi lämnat Uskavi-gården så svängde vi in på nationalparkens parkering.

Garphyttan visade sig vara en ganska liten nationalpark med fyra olika vandringsleder på mellan 0,6 och 3,6 km. Efter att ha ätit lunch så bestämde vi oss för att ta den näst kortaste. Den skulle mestadels gå genom lövskog och kändes lagom för våra ganska möra kroppar.

Efter en skön promenad satte vi oss i bilen och fortsatte söderut. Vi funderade ett tag på att stanna till vid Harge camping strax sydost om Askersund. Den ligger fint vid Vättern och verkar väldigt omtyckt. Under resan ner genom Sverige hade vi dock konstaterat att det var väldigt torrt överallt, och våra svampjaktsinstinkter började så smått vakna till liv. Vetenskapliga som vi är så studerade vi till och med SMHI:s nederbördskartor och kunde konstatera att det hade kommit mer regn tidigare under sommaren ju längre söderut man begav sig.

Förra året, efter att ha spenderat 4 veckor på resande fot i Italien, Franska rivieran m.m. så hamnade vi till slut i lugnet på Hökensås camping bara några mil hemifrån. Jag tyckte att det kunde vara en trevlig knorr att avsluta där i år igen, och efter att ha nått Askersund i väldigt vettig tid så kom vi överens om att trots allt fortsätta ner till Hökensås istället. Som alltid så fanns det gott om platser där, och efter att ha satt upp husvagnen så höll vi kväll för att ge oss ut på svamp- och bärjakt dagen efter.

Lite dragflygning innan vi bryter upp från Uskavi-gården

Lunch i Garphyttan

När smultronen kom till byn

Gruvligt väder

Ja, säg det solsken som varar... På söndagen var det återigen regn och elände i prognosen, så det kändes helt OK att bryta upp från Sollerön. Vi var ju nu på väg hemåt, så vi började redan kvällen innan diskutera lite vad som kunde tänkas vara intressant på väg söderut.

Det dröjde ju inte länge förrän Falu Gruva pockade på uppmärksamhet. Den låg hyfsat rätt längs färdvägen och verkade väldigt intressant. Dessutom brukar ju gruvor vara extremt vädersäkra. Så fick det bli! Eftersom det bara är 9,5 mil mellan Sollerön och Falun så var vår plan att bara stanna till vid gruvan för att sedan köra vidare så länge det fanns ork och lust.

Efter att ha parkerat husvagnen och köpt biljetter till en guidad, underjordisk visning 1,5 timmar senare så började vi titta oss omkring. Det var gott om intressant industrihistoria. och ett museum som var rejält barnanpassat med många roliga aktiviteter. Tiden fram till visningen skulle börja gick därför fort.

Under visningen så var det hjälm- och cape-tvång. Vid åtminstone 4 tillfällen så förhindrade hjälmen att Daniel slog upp hål i huvudsvålen.

Då visningen var färdig så var klockan ganska mycket och vi satte oss i bilen för att köra vidare. 13,5 mil senare svängde vi in på den väldigt lugna campingen Uskavigården strax utanför Nora. Det var inga problem att få plats, och efter att både ha hunnit besöka gruva och tillryggalägga en rejäl sträcka hemåt så somnade vi gott.

Ska vi leka amputation, mamma?

Som en hiphop-grupp

Gruvschakt betraktas

En liten dos konst och historia

Wow! En morgon med blå himmel och sol! Iallafall klockan 6 på lördagsmorgonen! (Ibland måste man bara gå upp, för att det helt enkelt inte går att hålla sig längre...) En envetet tutande fågel försökte sitt bästa att väcka alla, men var förmodligen bara sugen på frukost. Om man vaknar till en så fin start är det svårt att lägga sig igen, så inspektion av tutet blev dagens första uppdrag! Fågeln visade sig vara en hackspett som satt två meter upp i en tall och ropade på uppmärksamhet. 

Nästa väckning var inte riktigt lika klar och vacker, men det var skön temperatur och knappt någon vind, så nu kom sommarkänslan tillbaka! Efter frukosten blev det hoppackning och en tur mot Mora. Dagen till ära utlovades 1800-talsmarknad på Zorn Gammalgård. Zorn har vi inte utforskat tidigare, så det fick bli dagens tema! 

På Gammalgården spelade spelmän och hantverkare ställde ut sina verk. Vi satsade på en tur med arbetshäst och vagn och lite mat. Kolbullar, Riddarpannkaka och korv med kålslå fanns på menyn. Enligt Historieätarna så var kolbullar något man borde prova, så sagt och gjort... Gott!! Kan rekommenderas vidare!

Sen gick vi runt bland historiska bodar och byggnader och konstaterade att Zorn var lite före sin tid med att samla och bevara gamla saker. I det här fallet - hus och byggnader...

Efter 1800-talsmarknaden, så letade vi upp ett ställe som sålde Rättviksglass. Den kan vi också rekommendera!

Vid det här laget var vi (läs Daniel och Mia) lite nyfikna på Zorn! Det blev därför en vända till Zornmuseet. Där tog vi biljetter både till museet och gården och fick en guidad tur i Zorn-gården. Spännande att se och imponerande samlingar visades upp! Zorn var helt klart före, både när det gällde tekniska uppfinningar och samlande! 3:e största samlingen av silver (matserviser m.m.) och före slottet med installerad vattenklosett! Även Anna Zorn's betydelse poängterades. 

Tjejerna anslöt till museet och var måttligt imponerade, men Maja hängde iallafall med runt och stannade till och kikade och läste vid ett antal av konstverken.

Efter museet tog vi bilen tillbaka till campingen, för en kväll med lite lugnare tempo! Vi rörde ihop en smet till Gahkku-bröd och satte oss i solen och stekte bröd på grillplattan och njöt av kvällssolen! Allt ackompanjerades av "Allsång på bryggan" med kända dansbandslåtar... (Som vi "älskar"!)

Lite drakflygning, studs på studsmattan och doppa tårna i vattnet hann vi också med. Och så njöt vi av svensk sommar!

Rättvikstumultet

I det här fallet så handlar det dock inte om något bondeuppror från 1600-talet, utan Rättvikstumultet är kanske snarare ett passande namn på vår första utflyktsdag från Solleröns camping. Åtminstone den första halvan av dagen...

Men det började så lugnt och fint. Vi hade pratat en del om sommarrodel under semestern, och för er som inte vet vad det är så kan man väl förklara det ungefär som isrodel fast på rostfri stålbana och på sommaren istället för vintern.

Det hade vi provat som allra hastigast tidigare, det finns i Rättvik, och vi ville gärna testa det igen. Dessutom verkar Rättvik även för övrigt vara en väldigt trevlig sommarstad med fint läge precis vid Siljan, en jäääättelång badbrygga och egentillverkad glass, minsann.

Så ungefär när det började närma sig lunch så styrde vi kosan ditåt. Efter att ha ätit lunch på en restaurang med uteservering (där jag precis som vanligt placerade vår kära kameraväska på marken mellan fötterna), så gick vi en runda och satte oss därefter i bilen för att styra mot slalombacken där sommarrodeln fanns, ca 2 km från centrum.

- "Tar du kameraväskan?", sa jag till Mia när vi steg ur bilen.
- "Jag har inte kameraväskan, den tog väl du?"...

Panik!! In i bilen igen, ner till restaurangen, och eftersom den låg vid en gågata så snirklade vi oss in på baksidan för att komma så nära som möjligt. Språngmarsch in, jag förklarade att vi nyss ätit på restaurangen, och till min oerhörda lättnad så nickade en av de anställda igenkännande och trollade fram kameraväskan från bakom bardisken.

Triumf! Jag gick i rask takt tillbaka till bilen på baksidan, och då såg jag två saker: en märkligt parkerad skåpbil och en oerhört sammanbiten Mia.

- "Vi har blivit påbackade", väste hon mellan tänderna. "Jag tutade tre gånger, men den idioten fortsatte bara backa!"
Min triumfkänsla över att ha fått tillbaka kameran dämpades något, men efter att ha konstaterat att skadan på vår bil bestod av en repa på bakdörrens handtag och skärm och att dörren fortfarande gick att använda så tyckte jag ändå att totaslsumman av händelsen var positiv (jag är väldigt förtjust i vår systemkamera). Dessutom var killen i skåpbilen rejält defensiv och försökte inte slingra sig, så efter att ha fyllt i skadeanmälansblankett så skildes vi åt. Mia som bevittnat och försökt hindra det hela var betydligt mer uppjagad en god stund efteråt.

Men till slut lyckades vi då ta oss fram till sommarrodeln och få oss ett par åk. Man sitter baklänges i en rak ränna på vägen upp, dragen av en släplift, och under den färden fick man en väldigt fin utsikt över stora delar av Rättvik. En av de absolut mest iögonfallande detaljerna då är en väldigt lång badbrygga som sträcker sig ut i Siljan från Rättviks centrum. Hmm, intressant, visade det sig att både jag och Mia hade tänkt på vägen upp.

Så när vi kände oss nöjda med rodeln så befann vi oss ner till centrum igen. På väg ut mot bryggan så sprang vi på ett av försäljningsställena för Rättviksglass också, så vi blev lite fördröjda.

Bryggan visade sig vara en 628 meter lång, fin träbrygga som vilade på Siljans långrunda botten. Precis när vi kom ut till den yttersta plattformen så la dessutom turistbåten Gustaf Wasa till för att plocka upp passagerare till Leksand, så vi fick se den också.

Vid det här laget var klockan ca 18.00 så efter att ha handlat lite proviant så begav vi oss tillbaka till campingen, nöjda och glada.

Skadeläget

Rodelkungen

Rodeldrottningarna

En grann, lång brygga

Gustaf Wasa stävar mot Leksand

Rättviksbacken med sommarrodel-banan längst till vänster intill trädlinjen

Vi är ju alltså i Dalarna...