Nu var det alltså nära! Vi hade satt husvagnen på Rosenlunds camping, packat en ryggsäck med lite extratröjor och annat, och gick mot festivalområdet. Promenaden består i en ca 500 meter lång sträcka genom campingen, och därefter ca 800 meter längs en smal gång/cykelväg innan man är framme vid huvudentrén.
Dagarna innan vi åkte ner till festivalen hade en osäkerhetskänsla gjort sig allt starkare påmind. Är det verkligen roligt för barnen, det här? Och är det säkert? Kommer jag och Mia att gilla det, vi är ju inga rockmusik-freaks? Och när vi banat oss väg genom campingen och kom ut på gångvägen norrut mot festivalområdet så tilltog oron. Klockan var fyra på eftermiddagen, och gångvägen var smockfull med rockklädda, berusade människor i alla möjliga åldrar. Samtidigt var det god, om än något... yvig stämning, hela tiden.
 |
| Bandade och klara att gå in |
Det blev lite intrycks-overload för hela familjen, kan man säga. Och jag tyckte att det syntes till väldigt få andra barn, vilket förstärkte känslan av att det här kanske inte var någon bra idé alls. Längs med gångvägen ligger andra officiella campingar, och så småningom kantas den också av matstånd. Ett par hundra meter innan entrén ligger ett av flera områden med affärsstånd också, som sålde kläder, kepsar, skärp, godis och allt möjligt. När vi kommit så långt började tjejerna slappna av lite mer, alla prylar som fanns att köpa erbjöd en välkommen distraktion.
I samma område låg biljettväxlings-ståndet. I fickan hade jag den utskrivna PDF:en med två biljetter, och utan att behöva köa alls kunde vi gå fram och lämna in dem. Det visade sig att biljetterna byts mot färgade armband som indikerar vilka dagar man har tillträde. Efter att de frågat om våra tjejer är under 13 år så fick de speciella armband som också gällde som inträde.
Maja är ganska liten till växten, och vi hade ingen id-handling med till henne. Nu gick det bra ändå. Om er 12-åring har börjat skjuta iväg längdmässigt så kan det nog vara en bra idé att ta med sig barnens pass för att kunna bevisa deras ålder. Vi fick dock intrycket att de hellre friar än fäller.
 |
| Visitation pågår |
Vid entrén var det ordning och reda. Det är gott om filer att gå i, och efter att ha visat armbandet och fått ryggsäcken genomsökt (främst efter icke tomma flaskor, verkade det som) blir man också visiterad. Det var som en light-version av en flygplatskontroll-visitering och tog runt 5 sekunder. Men det är värt att notera alltså: Man får inte ha någon dricka med sig in på området, det man vill dricka måste köpas där inne. Men annars var hela entré-proceduren väldigt smidig, jag tror inte att familjen behövde lägga mer än 3 minuter på att komma in någon gång.
En sak som vi hade missuppfattat innan vi gick in på området var kravet på att alla barn (under 13 år, som inte betalar entré) ska ha hörselkåpor på sig. Vi hade uppfattat att barnen skulle ha hörselkåporna med sig, men regeln var att de skulle vara PÅ hela tiden. När vi fick reda på detta kände jag mig återigen lite missmodig, själv avskyr jag den avskärmning som hörselkåpor ger. Men än en gång visade det sig att jag oroade mig i onödan. Barnen vande sig snabbt vid detta, och när vi lämnat området den sista kvällen och jag påpekade för Ida att hon kunde ta av sig hörselkåporna så utbrast hon "Ja visst ja, jag har ju dem på mig". Maja behöll sina på ytterligare en stund för hon tyckte att de var bra öronvärmare :)
 |
| Festivalområdet 2016 |
Innanför huvudentrén lutar området neråt i början och planar sedan ut, så man får en fin översikt. Och det är ett stort område, över 400 meter långt och ca 250 meter brett! Området består av 5 scener, mängder av matstånd, affärer för kläder, godis m.m. och även vissa utställningsmontrar, t.ex. John Deere traktorer och Arla mejerier. En sak som vi verkligen tyckte om var det stora matutbudet, det kändes som att var man än stod på området så fanns det 10-15 matställen inom synhåll. Priserna är höga, en portion mat + vatten att dricka landade på 100-140 kronor. Men det var nästan utan undantag jättegott, och man blev mätt på portionerna.
Och för första gången på flera år befann vi oss på en plats där cash verkligen är KING! Några stånd accepterade Swish-betalningar, men eftersom mobildatahastigheten inne på området var usel (överbelastning?) så kändes det aldrig som något pålitligt alternativ. Kreditkorts-terminaler fanns bara i några få stånd. Absolut enklaste lösningen var att förse sig med kontanter, och det gjorde man på "banken", en bod med fyra luckor där man med kreditkortsterminal kunde ta ut högst 1000 kronor åt gången. Avgift per uttag: 30 kronor. Om ni är sparsamt lagda och vill slippa gå till "banken" så räkna med att en familj på 4 personer lätt spenderar minst en tusenlapp per dag, kanske mer, därinne om man inte går tillbaka till campingen för att äta medhavd lunch eller middag.
 |
| Jubileumsfyrverkeri, festivalen fyller 25 år |
Men musiken då? Den diskuterar vi i fjärde och sista delen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar