Inte Lichtenstein, utan Liechtenstein!

När vi ändrade våra planer till att ta oss mer söderut, så fick vi nya möjligheter! Ville vi åka lite mer västerut eller österut eller bara rakt söder? Och vilka platser kunde locka? Fanns det något land som vi ville undersöka lite mer? Schweiz kanske? Men, hur dyrt skulle det bli? Och så ligger det lite ur kurs om vi skulle vidare mot Milano...  Men, det där med Liechtenstein då? Vad visste vi om det? Fanns det ens camping där? Ut på Google! Vi fick väldigt märkliga träffar ända till vi insåg att det fanns ett Liechtenstein med Li och ett med Lie... Stor skillnad! Vi läste på lite: alplandskap och ett par slott. Ett furstendöme, där huvudstaden har ca 5200 invånare! Spännande! Nu började planerna närma sig ett mål. Om vi bara hittade en camping med plats, så...

 

Vi startade dagen med att sova ut och gå till det lokala bageriet, som låg tvärs över gatan. Det var ingen stor by, men charmig! Och färggrann! Campingens byggnader var nyrenoverade i mörkt rött, gult, svart och klarblått. Bageriet i mintgrönt... Olika byggnader, olika färger.

 

Vi plockade fram korg och lassade i allt vi behövde för att äta en frukost ute vid campingens lilla göl. Därefter packning och förberedelser för ca 40 mil i bil och så ringde vi campingen... Vi höll tummarna för en plats! Och där hade vi inte behövt oroa oss. Det var bara att komma och kom vi sent var det bara att ta plats och anmäla sig morgonen efter! 😊  Så då var vi på väg igen!

60 mil, ett slott, en fika och en camping

Tyskland är stort! Hur man än la planen innan, så blev det en natt till i Tyskland. Vägarbeten och köer stör, men värst är alla långtradare! Vi skulle räknat dem!

När vi började fundera på lunch, så var vi närheten av ett UNESCO-märkt område och tänkte att slottet där säkert kunde vara ett trevligt mål. Det var ju inte så långt dit. Bara dryga milen... Trodde vi! Byn låg långt före slottet! Men, det är ju semester. 😉 Vi tog oss till slottet, Schloss Marienburg. Vi har aldrig varit där och lär nog inte återvända heller, eftersom det ligger så långt från allt vi brukar vara i närheten av. Men, det var fint och lunchen åts i slottsparken. Hmm, det låter väl tjusigt...? Ida ville gå in, men endast guidade turer erbjöds, så vi avstod. (Hade inte varit så lyckat med tur på tyska... 😁)

 

Innan vi for, så jagade vi en Geocache och fick snabbt nr 637 funnen. Se'n var det ytterligare ett par timmar i bil. Tjejerna tog paus och vi gjorde allt gör att orka några mil till...

 

När nötterna var slut och vi druckit vår dagliga ranson av vatten, så behövde vi tömmas ungefär samtidigt som bilen behövde fyllas. Tala om timing! 😉 

Nästa stopp - diesel, toabesök och så tog vi en kaffe-och-glass-paus! ☕️🍦 Därefter var det dags att jaga camping. Två misslyckade försök och se'n tredje gången gillt! (Klockan var efter sju och då var det svårt att få svar, eftersom campingarna stängt för dagen.) Vi var ändå välkomna till Campingplatz Röhnperle, ca 5 mil söder om Fulda. Bara att ringa när vi kom fram. Och det här lugnet passade oss utmärkt efter förra nattens hysteriska ruljans. Här fällde vi snabbt ut stödben och lassade ut stolar och bord för kvällsmaten. Tjejerna tog ett par rundor med badminton och vi beundrade dem och den stilla stund vi fick vid den konstgjorda gölen framför oss. Ett och annat grodyngel höll på att bli groda och dök upp ända uppe vid husvagnen. 

 

En extra runda för att kolla faciliteterna som duschar. Ett lugnt och mysigt ställe och fräscht dessutom! Det var skönt att sitta ner en stund i kvällssolen och äta lite plockmat och ta ett glas vin. 

 

Konsten att sova på en parkering

Eftersom vi valde att stanna på parkeringen utanför Scsndinavian Park, så fick vi uppleva en annorlunda kväll och natt...  Vi avslutade med ett glas vin, sittandes på fotpallen. Och så försökte vi sova. Daniel fick rethosta och for omkring efter vatten och halstabletter, som se'n inte hjälpte... När han äntligen kom till ro insåg vi att här var det trafik dygnet runt! Några ekipage som lämnade, några som kom och så alla långtradare som tog sats för att fara vidare... En dörr som stängdes lite hårt, någon som larmade bilen, lite spring precis utanför och så ett dånande regn på det - öronproppar och hörselskydd är alltså något som borde varit framme! Maja hittade sina efter lite letande, Ida sov som bedövad av förkylningen och vi får sova lite mer en annan natt.

Med dygnet-runt-öppet, så beslutade vi att köpa med frukost från varuhuset och äta i farten. Det tog dock en stund att hitta något för alla smaker.. Se'n är det bra om kortet fungerar när man kommer till kassan. Det blev att testa tre gånger och så ringa efter Daniel, som använt sitt kort de senaste dagarna. Utlöst ur butiken! Tur att det var lugn och inte blev lång kö. Kaffe köptes på kaféet utanför, i XXL-mugg! (Tur att det var riktigt gott! 😉) När vi så satt i bilen och kommit några kilometer, så dök frågan "var la jag plånboken?" upp i huvudet. Inget bra att börja grubbla på om den verkligen hamnade där bak, i handväskan, eller var den tog vägen?!?! Okej! Nytt beslut - skulle vi stanna eller hoppas? Daniel svängde av på nästa avfart och försökte hitta någonstans där vi kunde stanna. Lite sightseeing off the motorväg. (Mutter, mummel... Kunde väl ha någon parkeringsficka någonstans...) Och när vi hittade en ficka och kunde kolla, så visst låg plånboken där den skulle! 😊 På motorvägen igen och då kom tanken upp att kortet nog var spärrat för utlandsköp. Vi hade ju faktiskt inte använt det tidigare under resan. Och visst var det så...! Tack för Internetbank i mobilen! Nu kunde vi lugnt köra vidare ner i Europa.

Med väderprognoserna framme, beslutade vi att vända på turen och börja med att se oss om i nord-västra Italien och vänta med Frankrike. Inget bokat = full frihet!! 👍🏻 Så full fart mot Italien! 

Bye bye, Danmark

Efter fantastiskt besök vid Rubjerg Knude, där vi kunde se hur mycket som hade hänt på de exakt 10 år som gått sedan vi var där sist, så styrde vi koncentrerat kosan söderut. Lunch inmundigades på Burger King i Aalborg, sen drog vi de 30 milen till tyska gränsen utan större bekymmer.
Vid framkomsten till Tyskland var klockan mycket och antal campingar begränsat, så till slut bestämde vi oss för att övernatta vid ScandinaviaPark, ett köpcentrum för icke-tyskar på jakt efter sprit och godis. Detta är en övernattningsform som vi faktiskt inte testat tidigare. Ocharmigt som tusan men vi kommer åtminstone kunna komma iväg i vettig tid i morgon bitti. 85 mil till Lichtenstein. God natt!

Mot fyren och se'n söderut

Ännu en regnig morgon och Ida var fortfarande snorig. Men, idag så var målet att besöka Rubjerg Knude fyr och se' n dra vidare söderut. Prognosen verkade inte lovande för de kommande dagarna, så då kan man lika gärna sitta i bilen. 

Efter ett toabesök kom Ida tillbaka och väckte oss med ett utrop "De ska mata djuren nu!" Och då vaknade även Maja till liv. Det är inte varje dag man får mata djur! Och de här arterna var minst sagt exotiska, både för att vara camping och för att vara Danmark - minikängurur och tvättbjörnar!

 

 

 

 

Se'n blev det frukost inomhus och packning. Vid 12 gav vi oss iväg mot fyren och då hade vädret slagit om till sol. 🌞

 

Dagens mål - fyren! På 10-årsdagen se'n vi var där förra/första gången! Och tanken var att se hur mycket sanddynerna förflyttat sig. Och visst hade det hänt lite se'n sist... Fortfarande var det sanden som dominerade! Det som var helt nytt för i år var att man fick gå upp i fyren.. Utsikt norröver (med mini-Daniel i bild):

 

 

Och så hoppade vi in i bilen och gav oss iväg igen... Och det tog inte lång stund innan regnet började falla. Ännu en gång så kändes det som att vi hade lite flyt med vädret! ☀️🌦

Tur med vädret (eftersom det var dåligt)

Det är skiftande väder här på Jylland, och idag skiftade det till blåst och skurar. Som de goda spontanturister vi är så hade vi läst på lite, och visste därför att det fanns ett oceanarium i Hirtshals, en hamnstad 3 mil norrut från campingen. Jag kan väl säga att mina förväntningar inte var jättehöga, men oj vad jag bedrog mig den här gången! Det var stort, pedagogiskt och jätteintressant. Och dessutom fanns det en riktigt OK caférestaurang där vi kunde äta lunch. Resultatet blev att vi spenderade drygt 5 timmar därinne och fick tjata ut barnen i slutet, när stängningsdags närmade sig. Hade vädret varit riktigt bra är det nästan 100% säkert att andra aktiviteter hade prioriterats upp istället.

Eftersom Ida har dragit på sig rejäl förkylning, och vädret fortfarande var synnerligen irrationellt, så nöjde vi oss med detta hittepå och körde tillbaka till campingen via mataffären. Nu är klockan bara 22.30, vi är nyduschade och har barrikaderat oss i husvagnen för kvällen. Utanför viner vinden så till den milda grad att vi kände oss tvungna att rulla in markisen. God natt!

Oj va' det blev blött idag!

Idag vaknade vi lite senare och kände oss rätt utvilade, även om benen kändes lite stumma. Tyvärr fick lite pay-back i negativ riktning, då Ida fått en förkylning att blomma ut. Men, hon verkade vid gott mod och bestämd att förkylningen skulle gå över snabbt!

Så lite planering för en lugn dag och fram med frukost. Frukosten blev abrupt avbruten när ett mörkare moln beslutade sig för att släppa lite vatten på oss. Men, med markisen på plats, så kunde vi i lugn och ro avsluta och dricka ett par koppar (välbehövligt) kaffe. 

 

Även med rätt kläder, så blir man blöt när regnet håller i...  Inomhus idag? Hirtshals har ett stort Oceanarium, så det får bli dagens utflyktsmål!

En full dag

Sicken dag det blev! Det kunde man inte tro när man vaknade i Alingsås i morse! Efter att alldeles problemfritt ha glidit genom Göteborg och så småningom kört ombord på Stena Danica med destination Frederikshavn, så hade vi 3,5 timmar att fördriva ombord. Det visade sig gå över förväntan, frukostrestaurangen var inte alls dum, och dessutom fanns det ett stort lekrum med pingisbord och annat skoj.

Eftersom väderprognosen såg riktigt bra ut så ändrade vi lite på planerna och körde direkt upp mot Skagen istället för att köra mot campingen först. Längst ut på Grenen, den lilla tapp som sticker ut i havet strax norr om Skagen, möts bokstavligt talat Nordsjön och Kattegatt. Vågorna kommer från två nästan rakt motsatta håll och slår ihop i vattnet utanför.

Efter att ha gått tillbaka till bilen kom vi överens om att köra till campingen vi hade tänkt bo på i natt. De planerna höll i cirka 10 minuter, då vi insåg att det ju faktiskt finns en livs levande öken i närheten: Råbjerg Mile. Klart att vi måste besöka den, och det var ett riktigt bra beslut. Vilket fantastiskt ställe, en enorm samling sanddyner som sakta rör sig över norraste Jylland och så småningom kommer att nå ut till östkusten.

Sen lyckades vi faktiskt komma fram till den tänkta campingen, som heter Gl Klitgaard Camping. Den ligger bara en halvmil från Rubjerg Knude, en fyr som blivit överkörd av en gigantisk sanddyn under de senaste 25 åren. Dit tänker vi oss i morgon.

Efter att ha ätit kvällsmat gick vi ner till stranden nedanför campingen. Gick ned i ordets rätta bemärkelse, stranden ligger nedanför ett 30 meter högt stup och breder där ut sig på ett helt fantastiskt vackert sätt. Ungarna jagade svallvågor och vi gick bara och njöt. Ett par kilometer norrut hittade vi som tur var en trappa upp, så att vi kunde återvända hem till husvagnen. God natt!

Godmorgon, eller...?

Det här med att gå upp tidigt är väl inte riktigt vår grej, men ibland så får man kämpa sig upp... Det underlättar att fåglarna kvittrar och att det slutat regna. 06:30 och det är redan 20 grader ute! Solen försöker spricka igenom... Och plötsligt förstår man de som går upp tidigt för att få en stund i lugnet! Två yrvakna tjejer får på sig lite kläder, fyller vattenflaskor och packar in sig, med all elektronisk utrustning, i bilen. Vi ställer snabbt iordning allt i husvagnen och kopplar på bilen. 07:10 är vi redo för färd mot nya äventyr! 

 

Alingsås hade inte en chans

Färjan till Danmark går kl. 9.10 söndag morgon. Vår självkännedom och hyfsad geografisk kännedom ger vid handen att det vore en riktigt dålig idé att starta hemifrån den morgonen, så då åker vi väl på lördagen och övernattar i Göteborg. Hur svårt kan det vara?

Riktigt svårt, visade det sig, och det är Bruce Springsteens fel. Han har nämligen lagt en konsert i Götlaborg i kväll, så alla vettiga campingar var fullbokade. Så nu ligger vi på Lövekulle camping i Alingsås istället. Där har vi aldrig varit. Det är 5 mil kvar till färjan, och vi kom fram alldeles för sent för att kunna se oss omkring. Vi kan dock vittna om att de har en fungerande St1-mack. Och campingen är fin med badplats alldeles intill, som tjejerna hann utnyttja. Uppstigning kl. 6.30. God natt.

På väg igen

Nu så är det dags för ännu en resa utomlands med husvagn. Vi åkte ganska nyligen hemifrån och är nu på väg mot Göteborg. Jag är redan hungrig och kommer nog inte få mat på en och halv timme vilket är väldigt jobbigt. Men jag har ändå vatten och godis så att jag kan släcka törsten och behöver inte vara jätte hungrig hela resan. Jag vet inte om jag kommer blogga så mycket, Men jag får försöka lite då och då.

                                                                        /Maja

På't igen

Eftersom förra sommaren gav mersmak så ger vi oss nu iväg igen. I morgon bitti bär det av till Jylland med färja från Göteborg, och sedan får vi se var vi hamnar. Flyktiga planer på Frankrike och västra Italien finnes. Tyskland lär inte kunna undvikas heller. Plus Jylland, förstås, om vädret bara sköter sig någorlunda där ute vid Nordsjön.

Precis som förra året så hoppas vi att den här bloggen ska fungera som vår resedagbok. Häng med om ni vill.

Sweden Rock Festival med familjen (del 1)

Och familjen, det är förstås vi: Pappa Daniel 43 år, mamma Mia 48 år, Maja 12 år och Ida 10 år. Förra söndagen, den 12:e juni 2016, kom vi hem från vårt första besök någonsin på Sweden Rock Festival. Personligen kan jag säga att jag var ytterst osäker på om det skulle bli lyckat eller ej. Skulle tjejerna tycka att det var roligt? Skulle vi tycka att det var roligt? Skulle vi få någon som helst chans att sova på nätterna eller var det bara bus och väsen hela tiden som gällde?

Med facit i hand kan jag säga att vi känner oss helnöjda! Att åka till Sweden Rock med barn är något vi verkligen kan rekommendera.

På väg in genom huvudentrén

Samtidigt har vi dragit en del nyttiga lärdomar, och de skulle vi gärna vilja dela med oss av.

Men allt började runt jul/nyår 2015, då vi började prata här hemma om att vi kanske skulle vara lite djärva och besöka Sweden Rock Festival för första gången. Dels känner vi folk som åker i klunga varje år, dels har kollegor till Mia berättat mycket positivt om festivalen. Vad vi hade hört så blev festivalen utsåld i princip varenda år, så om man ville vara säker på att få vara med så gällde det att vara ute tidigt. Och för vår del var det aldrig frågan om att Mia och jag skulle åka själva, om det skulle bli av så skulle hela familjen med. Det brukar bli roligare så.

En annan faktor som bidrog till att vi ville slå till och testa nu är att inträdet är helt gratis tills man fyllt 13 år, så det här var sista chansen för Maja att slippa betala full entré.

Vi diskuterade också vilken biljettyp vi skulle köpa. Festivalen pågår i fyra dagar sammanlagt , från lunch onsdagen den 8:e juni till sent sent på natten lördagen den 11:e juni (söndag om man ska vara petig, alltså). Det finns 4-dagarsbiljetter, 3-dagarsbiljetter och endagarsbiljett.

På väg in (igen) första kvällen

Till slut bestämde vi oss för 3-dagarsbiljett, så vi verkligen skulle få chansen att uppleva festivalen ordentligt. Samtidigt ville vi inte behöva ta ledigt för oss och tjejerna mer än 2 dagar. Priset var verkligen inte någon anledning, 3-dagarsbiljett kostar 2390 kronor och 4-dagarsbiljetter endast 200 kronor mer. Dagsbiljetter kostade 1300 kronor, tror jag, så det var ingen bra deal heller.

3-dagarsbiljett innebär alltså att man har tillgång till festivalen från och med torsdag klockan 11.00, då festivalområdet öppnar för dagen. Första spelningarna varje dag började redan klockan 12.00, sen var det alltid musik på någon scen fram till klockan 02.00. Så länge orkade vi dock inte hänga med någon natt...!

Strax efter att vi bokat festivalbiljetterna började vi också se oss om efter boende. Vi har husvagn, vilket visade sig vara en väldigt bra boendeform. Det finns inte mindre än 9 olika officiella campingar runt festivalområdet, och efter att ha kollat kartor över området så bestämde vi oss för Rosenlunds camping. Den ligger längst bort från festivalområdet, ca 800 meter från huvudentrén, och den tar emot husvagnar. Eftersom den ligger längst bort hoppades vi också att det inte skulle vara en massa spring av förbipasserande folk på nätterna.

Mer om campingen senare...

"Campingen", d.v.s. en äng utan el med bajamaja-toaletter

Efter att vi bokat boendet funderade vi inte så mycket mer på saken, det var ju trots allt bara februari än så länge, och eftersom vi inte varit där tidigare gick vi inte och längtade tillbaka, som vi kanske kommer göra nästa år.

Så, i mitten på maj, började vi återigen fundera lite på det här med den kommande festivalen, och FÖRST DÅ insåg vi att festivalen var samtidigt som tjejernas skolavslutning! Till råga på allt så börjar Ida mellanstadiet och ska ha nya lärare, medan Maja dessutom ska börja högstadiet på ny skola nästa år! Vojne vojne och rätt så sura miner hos tjejerna blev det, även om det lindrades lite av att alla tyckte att tjejerna hade en himla cool anledning att missa skolavslutningen.

Men det var inte mycket att göra åt den saken, även om man i tysthet började fundera på hur man skulle kunna muta tjejerna lite extra för att döva sitt eget dåliga samvete över denna fadäs. Att ställa in festivalbesöket var aldrig aktuellt, men samtidigt är det helt klart att om vi insett denna dubbelbokning från början så hade vi kanske tvekat så till den milda grad att vårt festivaläventyr aldrig hade blivit av.

Lust att läsa mer? Fortsättningen på vårt festivaläventyr finns här.

Sweden Rock Festival med familjen (del 2)

Det här är del 2 av hur vi överlevde och roade oss kungligt på Sweden Rock. Del 1 hittas här.

Queen med pampig scenshow, torsdag kväll

Jo, efter att vi bokat festival och camping i mitten på februari så tänkte vi inte så mycket mer på den saken på några månader. Biljetter till festivalen laddade jag ner som en PDF, skrev ut och la för säkerhets skull också i Dropboxen. Campingbokningen var bara ett bokningsnummer som man skulle ha med sig vid incheckning.

Men så blev det då juni, och efter att vi lämnat in ledighetsansökningar m.m. för barnen så började vi diskutera hur vi skulle ta oss ner till Norje Boke / Sölvesborg. Första spelningarna vi kunde se var på torsdagen klockan 12, och vid den tiden spelade bland annat Lordi, som vi gärna skulle vilja se.

Från Jönköping är det 22 mils resa, och av erfarenhet vet vi att vi inte är beredda att stressa upp på torsdag morgon för att hinna köra, sätta husvagnen och gå till festivalen innan klockan 12. Därför tänkte vi in i det sista att vi skulle ge oss iväg på onsdag kväll, köra så långt som möjligt och sedan kanske bara ha några mil kvar på torsdagen.

Denna plan gällde fram till onsdag ca klockan 17.00... Då insåg vi att om vi skulle köra samma kväll så skulle klockan bli så mycket att vi inte skulle kunna hitta någon öppen camping när det var dags att slå läger för natten. Och att stressa när man har ledigt är något av det värsta vi vet. Därför togs beslutet att förbereda så mycket som möjligt på onsdag kväll och sedan ge oss iväg efter frukost på torsdag. Lordi fick offras, helt enkelt.

Nära huvudingången till Rosenlunds camping

Att köra mindre vägar söderut genom Småland vid middagstid är en behaglig upplevelse. Det var ytterst lite trafik, men efter att ha lämnat E4:an vid Värnamo kunde vi säga bye-bye till alla chanser att hitta något smidigt snabbmatsställe för lunch. Och magen började kurra betänkligt. Till slut hamnade vi i lilla Vislanda, en liten tätort jag är ganska säker på att jag aldrig varit i tidigare. Där intogs lunch på Vislanda värdshus. Sedan fortsatte färden, ca klockan 14 började vi närma oss Norje.

Våra farhågor om mäktiga köer långt innan vi var framme besannades inte heller, kanske beroende på att klockan var så mycket. Vi kunde med relativt god fart rulla in mot campingen och checka in.

Incheckningen bestod i att man betalade en personavgift på 300 kronor/person för att få ett band som visade att man hörde hemma på campingen. Tillsammans med husvagns- och bokningsavgiften innebär det att campingen kostade 1635 kronor för husvagn och familj för 3 nätter. Tramsigt dyrt i förhållande till servicenivån, förstås, men det handlar givetvis om tillgång och efterfrågan. Och när vi återvänder till festivalen något annat år så kommer vi med största sannolikhet att bo på samma sätt, för trots priset så övervägar fördelarna.

Twisted Sister, festivalscenen, fredag kväll

Servicenivån på campingen, ja. Efter att ha betalat fick vi följa en fyrhjuling på smala vägar, förbi ett tältområde, ut på en stor äng. Uppskattningsvis hamnade vi ungefär 450 meter från servicebyggnaderna vid huvudingången. Ute på vår äng fick vi tilldelad plats som räckte till husvagn och bil och ett campingbord, om man parkerade bilen lite listigt. Att fälla ut markisen var inte aktuellt. Närmaste toaletter var en kvartett bajamajor ca 100 meter bort. Och givetvis ingen tillgång till el. Hygienen var inte heller helt enkel att sköta, det finns duschar i servicebyggnaden vid infarten, men hela förmiddagen ringlade sig köerna långa dit. Sent på eftermiddagen och på kvällarna var köerna betydligt kortare. Vi valde att hoppa över duschandet tills vi kom hem, det gick bra det med.

Men hör och häpna, vi trivdes rätt bra i alla fall! Det blev precis som vi hoppats: eftersom campingen låg längst bort från festivalen så var det inte en massa spring. Särskilt inte ute på vår äng långt från all service. Det var knäpptyst vid midnatt när vi gick och la oss. Och inte minst så hade vi gångavstånd till festivalen, vilket innebar att man kunde ta sig en öl eller ett glas vin inne på området när man kände för det. Gångavstånd i det här fallet innebar ca 1200 meter till huvudentrén, och ytterligare ca 400 meter bort till stora scenen längst in på området.

Så efter att ha parkerat husvagn och bil och packat en ryggsäck med lite reservdelar (varma tröjor, filt m.m.) så styrde vi kosan mot festivalen!

Sugen på fortsättning? Här är den!

Sweden Rock Festival med familjen (del 3)

Det här är del 3 av vårt Sweden Rock-äventyr. Det finns föga förvånande även en del 1 och en del 2.

Nu var det alltså nära! Vi hade satt husvagnen på Rosenlunds camping, packat en ryggsäck med lite extratröjor och annat, och gick mot festivalområdet. Promenaden består i en ca 500 meter lång sträcka genom campingen, och därefter ca 800 meter längs en smal gång/cykelväg innan man är framme vid huvudentrén.

Dagarna innan vi åkte ner till festivalen hade en osäkerhetskänsla gjort sig allt starkare påmind. Är det verkligen roligt för barnen, det här? Och är det säkert? Kommer jag och Mia att gilla det, vi är ju inga rockmusik-freaks? Och när vi banat oss väg genom campingen och kom ut på gångvägen norrut mot festivalområdet så tilltog oron. Klockan var fyra på eftermiddagen, och gångvägen var smockfull med rockklädda, berusade människor i alla möjliga åldrar. Samtidigt var det god, om än något... yvig stämning, hela tiden.

Bandade och klara att gå in

 Det blev lite intrycks-overload för hela familjen, kan man säga. Och jag tyckte att det syntes till väldigt få andra barn, vilket förstärkte känslan av att det här kanske inte var någon bra idé alls. Längs med gångvägen ligger andra officiella campingar, och så småningom kantas den också av matstånd. Ett par hundra meter innan entrén ligger ett av flera områden med affärsstånd också, som sålde kläder, kepsar, skärp, godis och allt möjligt. När vi kommit så långt började tjejerna slappna av lite mer, alla prylar som fanns att köpa erbjöd en välkommen distraktion.

I samma område låg biljettväxlings-ståndet. I fickan hade jag den utskrivna PDF:en med två biljetter, och utan att behöva köa alls kunde vi gå fram och lämna in dem. Det visade sig att biljetterna byts mot färgade armband som indikerar vilka dagar man har tillträde. Efter att de frågat om våra tjejer är under 13 år så fick de speciella armband som också gällde som inträde.

Maja är ganska liten till växten, och vi hade ingen id-handling med till henne. Nu gick det bra ändå. Om er 12-åring har börjat skjuta iväg längdmässigt så kan det nog vara en bra idé att ta med sig barnens pass för att kunna bevisa deras ålder. Vi fick dock intrycket att de hellre friar än fäller.

Visitation pågår

Vid entrén var det ordning och reda. Det är gott om filer att gå i, och efter att ha visat armbandet och fått ryggsäcken genomsökt (främst efter icke tomma flaskor, verkade det som) blir man också visiterad. Det var som en light-version av en flygplatskontroll-visitering och tog runt 5 sekunder. Men det är värt att notera alltså: Man får inte ha någon dricka med sig in på området, det man vill dricka måste köpas där inne. Men annars var hela entré-proceduren väldigt smidig, jag tror inte att familjen behövde lägga mer än 3 minuter på att komma in någon gång.

En sak som vi hade missuppfattat innan vi gick in på området var kravet på att alla barn (under 13 år, som inte betalar entré) ska ha hörselkåpor på sig. Vi hade uppfattat att barnen skulle ha hörselkåporna med sig, men regeln var att de skulle vara PÅ hela tiden. När vi fick reda på detta kände jag mig återigen lite missmodig, själv avskyr jag den avskärmning som hörselkåpor ger. Men än en gång visade det sig att jag oroade mig i onödan. Barnen vande sig snabbt vid detta, och när vi lämnat området den sista kvällen och jag påpekade för Ida att hon kunde ta av sig hörselkåporna så utbrast hon "Ja visst ja, jag har ju dem på mig". Maja behöll sina på ytterligare en stund för hon tyckte att de var bra öronvärmare :)

Festivalområdet 2016

Innanför huvudentrén lutar området neråt i början och planar sedan ut, så man får en fin översikt. Och det är ett stort område, över 400 meter långt och ca 250 meter brett! Området består av 5 scener, mängder av matstånd, affärer för kläder, godis m.m. och även vissa utställningsmontrar, t.ex. John Deere traktorer och Arla mejerier. En sak som vi verkligen tyckte om var det stora matutbudet, det kändes som att var man än stod på området så fanns det 10-15 matställen inom synhåll. Priserna är höga, en portion mat + vatten att dricka landade på 100-140 kronor. Men det var nästan utan undantag jättegott, och man blev mätt på portionerna.

Och för första gången på flera år befann vi oss på en plats där cash verkligen är KING! Några stånd accepterade Swish-betalningar, men eftersom mobildatahastigheten inne på området var usel (överbelastning?) så kändes det aldrig som något pålitligt alternativ. Kreditkorts-terminaler fanns bara i några få stånd. Absolut enklaste lösningen var att förse sig med kontanter, och det gjorde man på "banken", en bod med fyra luckor där man med kreditkortsterminal kunde ta ut högst 1000 kronor åt gången. Avgift per uttag: 30 kronor. Om ni är sparsamt lagda och vill slippa gå till "banken" så räkna med att en familj på 4 personer lätt spenderar minst en tusenlapp per dag, kanske mer, därinne om man inte går tillbaka till campingen för att äta medhavd lunch eller middag.

Jubileumsfyrverkeri, festivalen fyller 25 år

Men musiken då? Den diskuterar vi i fjärde och sista delen.