Hur gick det med deras bod, tänker ni kanske? Inte det? Nåväl, här kommer en rapport i alla fall. Det går framåt. Snickeriandet är färdigt, målning kvarstår. Dessutom ska det dras lite stuprännor och läggas golv, Byggmax billigaste laminatgolv. Sen är det vinter. Nu är det grillning som gäller.
Att lägga tak får kroppen att verkligen ifrågasätta vad som pågår... Att krypa runt på alla fyra med trekantslister och underlagspapp och nockplåt och fotplåt och fan och hans moster med ömma, såriga knän och skruvdragarträningsvärk i händerna är en ny upplevelse.
Men det räcker med att ta en paus och läsa en genomsnittlig dagstidning så kommer man på bättre tankar. Det krävs givetvis något mycket värre än en takläggning för att det ska vara synd om en.
I morgon blir det kanske fönsterisättning. Under tiden målar frugan som självaste Michelangelo i Sixtinska kapellet, dock med något större finess.
Glöm det jag sa om att det mesta är färdigkapat i rätt längder tidigare... När fokus de senaste dagarna legat på taket så är det minsann geringssågen som får slita räv. Allt ska mätas och kapas.
Dessutom har inte ens det senaste högtrycket riktigt lyckats trycka bort alla regnmoln (eller framför allt hot därom), så den nyinköpta presenningen har åkt av och på.
Men arbetet går framåt trots allt, nu är nästan allt förberett för takläggningen med underlagspapp och plåt.
Att beställa hem en friggebod i byggsats kan få den mest ohändige att känna sig som Byggare Bob. De flesta bitar har rätt längd från början, spik medföljer (som vi förvisso dissade till förmån för skruv) och de tråkigaste momenten har byggts av andra (typ väggpanelen!)
Igår påbörjades bygget med att stenar placerades ut och bjälklaget med bärlina lades. Idag restes väggar och takstolar i en rasande takt!
Som om det inte var nog så har sommarvädret återvänt, precis lagom till byggstart!
Fortsättning följer...
Som vanligt blev det hjärtligt trevligt på Hökensås, och det blöta vädret har gjort vad det skulle när det gäller svamp- och bärtillgång.
På söndagen gjorde vi som vi brukar: in på de små vägarna och sen ut med huvudet genom fönstret för att spana svamp. Så småningom gjorde Hans och Margaretha oss sällskap och efter att ha ätit lunch vid en fiskesjö så fortsatte jakten. Det hittades en hel del svamp och framförallt fanns det som vanligt hur mycket blåbär som helst.
På eftermiddagen joinade även Magdalena och Fredrik oss, och vi åkte tillbaka till husvagnen för att förbereda grillmiddag.
Middagen blev en laginsats utan dess like, med svamprensning och stekning, rivning av vitkål och grillning av kött m.m. Det såg ut som ett flyktingläger utanför husvagnen, men gott och trevligt blev det!
På födelsedagens morgon blev det mysig frukost med Magdalena och Fredrik som stannat över i campingstuga, och efter ett kort stopp vid badsjön intill campingen så åkte vi hemåt. Rasmus och Majas Internet-abstinens började bli lite plågsam.
Men Mias och min svampjägarlust hade inte mattats av, så vi ställde helt enkelt av husvagnen, åt lunch på hemmaplan och styrde sedan kosan mot Skillingaryds skjutfält, ett annat svampeldorado. Efter lite tvekan följde även Ida med.
Den abrupta omställningen från semesteräventyr till arbetsvardag var betydligt större än vad jag trodde från början, kan man konstatera. Nu har vi jobbat i två veckor och ser fram emot ytterligare två veckors semester, dock i ett helt annat tempo. Fokus kommer att ligga på att bygga friggeboden som ligger därhemma i byggsats.
Fast först har vi lovat att ta några nätter med Rasmus i husvagnen också, så nu ligger vi på Hökensås camping igen. Dagen ska ägnas åt svamp och bär, och i kväll blir det grillning.
På vägen upp hit passade vi också på att ta årets bild till albumet A year apart, som pågått sedan 2008.
Lite statistik från semestern till slut:
22 övernattningar i 7 länder (Sverige, Tyskland, Österrike, Slovenien, Kroatien, Italien, Danmark)
10 campingar sammanlagt som vi körde totalt 440 mil för att resa mellan.
Man hade ju teoretiskt sett kunnat se till att vara hemma i ganska god tid den sista semesterdagen, så att man i lugn och ro kunde förbereda sig för vardagen. Både jag och Mia jobbar i morgon.
Eller så kramar man ur det allra sista av semestern och ser till att utnyttja det faktum att man befinner sig på en av Danmarks coolaste platser...
Så efter att ha ätit frukost i lugn och ro på campingen gick vi mot Möns klint för att få oss en promenad och förhoppningsvis hitta lite fossiler. Promenaden gick genom majestätisk bokskog och därefter ner till stranden via en trätrappa med exakt 498 steg, tjejerna räknade genom att gå i bredd och räkna högt :-)
Precis när vi kommit ner till stranden började det regna, men fossiljakten gjorde att vi knappt märkte det.
Det finns tre olika trappor ner till stranden, så efter att ha gått söderut mot nästa trappa och gått upp exakt 499 steg följde vi ridstigar och grusvägar tillbaka till campingen. Det blev en liten runda på 7,5 kilometer enligt GPS:en.
Så när vi så småningom lättade och påbörjade körningen hem var klockan 14.30 och vi hade 45 mil att köra.
Nu är klockan 22.30, husvagnen är grovt urpackad och vi sitter med varsitt glas vin i soffan. Allting har gått bra, inte ens någon liten magbacill har vi dragit på oss, och husvagn och bil har ställt upp till hundra procent.
Man känner sig onekligen mycket lyckligt lottad.
Jaha. I retrospektiv blev det en kort dagsetapp, men det blir så ibland. Och helt plötsligt har vi användning av våra kläder, det är inte längre 32,5 grader på kvällarna...
Vi har hamnat på ön Mön, den med den berömda klinten, ni vet. Efter allt köande och handlande så tröt orken snabbt. Den väldigt korta dagsetappen ledde oss till en camping precis i närheten av Möns klint. Den måste vi nog besöka i morgon, innan vi styr mot hemmaplan.
Som tröst hittade vi ett körsbärsträd precis intill husvagnen.
Och min mobilkamera har fått fukt på linsen, så den är obrukbar. Det är ingen hejd på eländet.
45 mil hem...
Att sitta i kö i Puttgarden är också ett sätt att leva. Dessutom har dagen ägnats åt att handla i Bordershop, fast vi gjorde bort oss eftersom vi bara handlade för 2000 kronor...
Fast nu fick vi faktiskt rulla ombord på färjan. Tjoho!
Efter att ha rullat genom resten av Tyskland har vi nu ca 20 km till färjeläget i Puttgarden. Efter att ha studerat kartan fastnade vi för en klunga campingar som ligger på Tysklands fastland, precis innan bron över till ön Fehmarn där Puttgarden ligger. Det är alltid bra att se till så att man har några campingar i närheten av varandra ifall det visar sig att den första är fullbokad.
Men det ordnade sig kvickt, vi fick napp på den första. Men när vi började titta oss omkring lite närmare insåg vi att vi hamnat i ett säsongscampingseldorado utan dess like. På Google Maps ser man hur 4-5 campingar (svårt att avgöra, de flyter ihop) ligger precis intill varandra och består av bisarra mängder säsongscampare. Det känns som att vandra runt i en stor kåkstad.
Även vädret påminner oss om att vi närmar oss hemmaplan. Idag åkte fleecetröjorna fram för första gången sedan vi slog läger med husvagnen i Tyskland på väg ner. Inte för ett ögonblick tidigare under semestern har temperaturen understigit 20 grader, varmaste nätterna har varit över 30 grader.
I morgon bär det vidare hemåt, som vanligt vet vi inte riktigt var det slutar. Gonatt!
Idag var det kördag! Genom Brennerpasset och Fernpasset för att kunna ta sig igenom Alperna. Det var låg medelhastighet och mycket långtradare. Dock inga (peppar, peppar) köer eller olyckor.
Lunchen intogs på en rastplats i Österrike, strax innan gränsen till Tyskland.
När det så småningom började bli dags att leta natthärbärge så hjälpte åter ACSI-appen oss att hitta rätt. En camping i Uffenheim (?) hade fått goda vitsord och skulle ha fin pool att bada i, så dit styrde vi. Och mycket riktigt, campingen låg tillsammans med ett friluftsbad som man hade fri tillgång till som campinggäst.
Nu har vi dessutom ätit god, sen middag på restaurang och är nöjda och glada och trötta. Imorgon bär det vidare, det är 68 mil till Puttgarden.
När jag var i Merano första gången 2005 så tog jag linbanan upp i bergen och gick en runda med min holländske arbetskamrat. Då fick jag syn på en bergsstig som såg helt galen ut, smal och krokig följde den en mycket brant bergssida där det var uppenbart att ett rejält felsteg skulle innebära döden på vissa ställen.
När vi nu var tillbaka i dalen där Merano ligger började jag fundera på det där. Och medan vi tog samma linbana upp, och studerade kartorna, kom vi till insikt om att den stigen ju faktiskt är början på en runda som skulle kunna vara väldigt fin...
Sagt och gjort, och efter några timmars svindlande promenad fick vi oss en jättegod lunch på ett gasthaus med fantastisk utsikt. Sen var det det där med promenaden tillbaka... Kartan över lederna var ganska grovkornig, och det visade sig att stigen tillbaka var lång och extremt slingrig: Uppskattningsvis 10 kilometer blev det sammanlagt, dessutom i rejält tuff terräng med steniga stigar.
Nåja, efter en liten känslomässig svacka i mitten så kom vi tillbaka till bilen, en promenad ner från linebanestationen på cirka 700 höjdmeter!
Under hela denna promenad (i cirka 35 graders värme) gick vi och längtade efter att få bada. Problemet är bara att poolen på campingen stänger klockan 19, vilket vi inte skulle hinna. Efter att ha studerat kartan ytterligare så såg vi att det verkade finnas ett ganska rejält vattenfall längst in i en av dalgångarna. Där kan vi bada!
Vid det laget var hela familjen ganska matt, och det tar sig olika uttryck. Jag blev väldigt fäst vid idén att bada i ett 100 meter högt vattenfall... Ida nöjde sig med att duscha.
Idag drar vi vidare norrut, vi får se hur långt vi orkar.
...d.v.s. den ene är inte den andre lik... Sen vi blev husvagnsägare har vi hunnit avverka några campingar, uppskattningsvis 40-50 stycken.
Just nu befinner vi oss i Syd-Tyrolen, en del av Italien som tillhörde Österrike fram till första världskrigets slut. Det innebär ordning och reda och regler, men samtidigt susar barnen fram på kickbikes långt in på kvällen och poolen var jättestökig så att tjejerna inte riktigt hade lust att bada där. Vid förra campingen utanför Venedig satt en badvakt och hytte med fingret vid minsta oegentlighet.
Och det verkar vara unikt för Sverige att ha kokplattor och att ta extra betalt för duscharna.
Nåja, det är bara att vänja sig. Här finns det både utomhus- och inomhuspool och soldäck där barn är förbjudna, så vi är så nöjda så.
