Vi flyttar...

Hej!
Nu är vi trötta på Blogger och dess dåliga app. Vi flyttar till Wordpress: Dahlin-Perssons eskapader

Nu är ju semestern slut, så mer än nåt enstaka ytterligare inlägg kommer nog inte dyka upp på den nya bloggen i år. Men nästa år kör vi igen!

Västkusten - bästkusten

Från Malmö till Bua är det 23 mil, så i våra ögon var det en ganska kort dagsetapp som väntade. Någon gång de senaste dagarna hade dock Alexander, som vi träffade nere i Cannes, pratat med Ida och tyckt att vi skulle komma och hälsa på hos dem i Teckomatorp. Det lät ju trevligt, då skulle vi också få möjlighet att ta en titt i vår gamla hemby.

Elisabeth var också hemma och blev mäkta förvånad när vår husvagn gled upp vid hennes hus, hon hade inte hört något om våra besöksplaner :) Men hon slängde ihop en finfin lunch till oss innan hon var tvungen att börja jobba igen. Vi passade på att följa med Alexander tillbaka till hans pappas hus och fick oss en pratstund även där.

Sen var det dags att dra mot Halland, och färden gick utan missöden. Dock kändes det en aning ovant att bilarna i omkörningsfil inte susade förbi i över 150 km/h utan höll betydligt lugnare takt.

Väl framme så blev vi bjudna på finfin middag, och Mia och Daniel hann med ett snabbt kvällsdopp i badviken.

Dagen efter tog vi det lilla lugna, plockade björnbär och gick ner till badviken igen. Det blåste dock svala vindar, så ingen hade lust att bada ordentligt.

Efter lunch packade vi ihop oss i lugn och ro och drog mot Broholm, ytterligare en kort etapp på bara 16 mil...

Släkten är bäst

Den här dagen har haft en helt annan semesterfeeling än de senaste intensiva körningsdagarna hem från franska Rivieran. Idag var dagen då vi slutligen skulle få träffa en av våra nyaste kusiner: Per Ole och Maddes dotter Isia som föddes i mars.

Efter en lugn morgon med äggstekning på vår eminenta gasolgrill så gav vi oss iväg mot Vellinge. Färden gick på småvägar förbi Klagshamn och alla de små byarna på landet mellan Malmö och Vellinge.

Väl framme i Vellinge så bjöds det på husvisning, god lunch och dessutom värsta såpbubblevattenkriget. Samt förstås gos med kusin Isia! En stund senare anslöt farfar Kenneth och farmor Grethel också. Mycket trevligt! Ännu trevligare blev det när det visade sig att Kenneth och Grethel kunde hämta sin nya kattunge som de väntat på i ett par månader. Mer gos hägrade plötsligt!

Så småningom blev det dags för Sone och Hillevi att varva ner litegrann, och vi smidde planer att åka ner till Kämpinge för ett kvickt dopp medan kattungen hämtades. Och som så väldigt många gånger förr så blev det förstås inte så, för på vägen låg Vellingeblomman, en stor blomsteraffär ute på den skånska slätten. Det fanns så mycket att titta på så att det slutade med att badet ställdes in helt, och vi körde mot farmor och farfar och kattungen Hälge.

Ute i Östra Grevie blev det umgänge,  poolbad, kattmys och lite drönarflygning över de granna skånska slätterna. När det började skymma så gav vi oss tillbaka till campingen, och Daniel och Mia såg även idag till att hinna med ett kvickt kvällsdopp. I morgon bär det vidare mot Ninna och Peter i Halland.

Rømø - en av våra favoritstränder

Så vaknade vi ännu en gång på parkeringsplatsen utanför Scandinavian Park köpcentrum... Denna gång sov vi med ett annat lugn än vi gjorde den första gången! Skräckhistorierna om ”alla vägpirater” hade ersatts med erfarenhet om hur det är att stanna på övernattningsplatser med långtradare, husbilar och andra husvagnar. Det väsnas dygnet runt, av folk och av bilar i rörelse, men de flesta är faktiskt på plats för att sova en stund före nästa etapp.

Vi tog en matrunda i butiken, för att kunna äta frukost, och hittade även den efterlängtade draken! Se’n bar det av mot Danmark och Rømø! Morgonsolen strålade och vi var framme redan vid 11. Ja, efter tre veckors semestervanor så är det ”redan”! Draken packades upp snabbare än maten och det blev omedelbart provflygning över den stora sandstranden.

Efter vår frunch blev det mer drakflygning och ett skönt bad i havet! Maja satte sig i skydd av en handduk och prioriterade mobilen, eftersom hon var lite frusen efter att ha suttit i skuggan och ätit. (Bara 25 grader och lite vind idag! ;) 

Innan vi åkte vidare mot Sverige, bekräftade vi att vi hade plats på Sibbarp camping i Malmö och så tog vi en snabb vända till de södra delarna av ön, till hamnen och varsin glass i kiosken.

Bilresan kunde flutit på hela vägen, men idag blev det många stopp - hamburgare, kaffeolycka i framsätet när muggen gav vika och allt kaffe hamnade i Mia’s knä/säte istället för munnen... (Lita inte på pappersmuggar från danska Burger King!), tankning och toabesök. Men, i Sverige har campingar iallafall kvällsöppet, så vi kunde komma in lite senare än i flera andra länder ute i Europa. Och vi behövde ju inte laga mer mat ikväll.

Väl på plats på Sibbarp så kunde Mia och Daniel knappt bärga sig med att ta ett kvällsdopp nere vid bryggorna. Tjejerna stannade i husvagnen och lyckades välta ut ett glas med kletig läsk...

Vi lämnar motvilligt Mosel-dalen

När vi stigit upp på morgonen var det återigen dags att prova något nytt: köbe-frukost! Förråden började sina, och söndag i Tyskland innebär helt stängda stormarknader. Men restaurangen serverade god frukost med mustigt kaffe eller varm choklad, så det fick det bli.

För att inte helt missa den vackra Mosel-dalen så valde vi inte snabbaste vägen ut, utan åkte istället några mil längs floden. Då blev det också läge för drönarflygning över de vackra, välordnade vinodlingarna.

Men sen blev det åka av. 70 mil till Puttgarden, sa navigatorn. Och så fort vi kom in i Tyskland så var det vägarbeten i mängder, där filerna smalnade av och alla felmarginaler försvann. Detta var nog utan tvekan den mest påfrestande kördagen hittills.

Men belöningen infann sig, som så många gånger förr efter en sen omplanering. Istället för Puttgarden styrdes kosan mot Flensburg. Runt kl. 22 anlände vi till ställplatsen utanför stora spritorienterade köpcentret. I morgon blir det ännu ett återbesök på världens finaste strand, den oändliga plana sandstranden på Römö! Vi längtar redan. Kanske inköps det rentav en drake...

Med sikte mot Fra... eller Ha... - Nej, Mosel!

Än så länge fanns det färdigkokta ägg och lite charkuterier i kylen. Med en färsk baguette så var frukosten komplett och vi kunde sitta ner en stund utanför camping-restaurangen innan vi diskade av, packade ihop och satte oss i bilen för ytterligare en lång dag resa norröver. När man påbörjar en sån här resa vet man aldrig var man hamnar, eftersom köer och vägval under dagen påverkar slutmålet. Under resan förändrades planen från att passera Frankfurt vägval 1, till Frankfurt vägval 2, till att inte alls passera Frankfurt, utan att istället valdes vägen inom Luxemburg. (Smidiga passager mellan länderna, när det bara står en skylt som visar att du passerat en landsgräns...) Efter Luxemburg var det också dags

att hitta en plats att sova på och då kom planen att övernatta någonstans i Moseldalen. Mia satte sig med telefonen och började söka campingar. Det kunde gått smidigare! Täckningen var under långa perioder i stort sett obefintlig!! Ingen signal alls eller signal med sämsta nät, där inte ens 3G fanns inom räckhåll. Högst frustrerad, efter 45 minuters sökande, så lyckades Google ge info om ett antal campingar inom lämpligt avstånd. Med tidigare besökares omdömen och bortsållning av husbilsställplatser, så var urvalet högst begränsat. Men, en camping precis vid Mosel, i närheten av motorväg 1 (som går norrut) och med närhet till butiker. så var valet gjort. Det gavs också möjlighet att åka över till Trier för att turista och äta middag. (Trier är en av Tysklands äldsta städer och grundades år 16 f. Kr.)

När husvagnen väl var på plats, valde vi att ta middagen och en liten rundtur i Trier. En trevlig stad med folk i rörelse, stora portioner god mat till hyfsat pris och så lite kultur till detta. För ett ögonblick funderade Mia och Daniel på att återkomma tidigt imorgon, för att få en inblick i Domkyrkan, som hade stängt för kvällen. Dock tog det väääääldigt lång tid att få maten serverad! Kyparen hade varnat oss, men vi ångrade att vi inte frågat hur lång tid det verkligen innebar. Ja, ja... Gott var det iallafall och alla var nöjda när vi gick från maten, via Porta Nigra tillbaka till bilen. Dessa ljuvligt ljumma kvällar! Bara att njuta!

När vi kom tillbaka till campingen vid 22 var allt stängt och det blev ingen kvällsdrink vid Mosel’s strand, utan vi tog den vid husvagnen istället. I den lugna kvällen var det valet också mysigt!

A bientôt! Nu åker vi norrut igen...

Då var det dags att vända norröver igen... Vi tog en lugn frukost som start. Och medan Mia och Daniel tog det välbehövliga kaffet, så passade tjejerna på att umgås med Leopold och Alexander i poolen. Vädret var strålande och snuddade redan uppemot 35 grader, när husvagnen och bilen skulle packas och göras iordning för långresa. (Tackar för uppfinningen luftkonditionering i bilen!) Svetten lackade och Mia tog ett snabbt dopp och en liten pratstund med Elisabeth medan Daniel diskade och packade ihop lite till vid husvagnen. Det blev en glass tillsammans innan vi packade in oss för avfärd åt olika håll. Elisabeth for mot Milano och vi for mot Sverige, där vi valde väg väster om bergskedjorna. Det blev ett antal mil tillbaka på samma väg som vi kom, men med husvagn i släptåg undviker man gärna alpvägar och pass med stigningar, branter och vassa kurvor. 

Med några olyckor och långa köer på motorvägen, så lyckades vi iallafall ta oss norr om Lyon innan vi stoppade för kvällen. Kvällsmaten fick bli nödlösningen Mc Donald’s, i norra Lyon. Under väntetiden bokade Daniel in en campingplats i Villieu-Loyes-Mollon. 

Väl på plats lämnade vi tjejerna på campingen, för att de skulle gå till poolen. Vi tog och satte oss i bilen för att åka och tanka och därefter körde vi nyfikna till en medeltidsby, Pérouges, som låg alldeles i närheten. Byn var gammal och låg typiskt franskt, på en liten kulle, med en kyrka på toppen. Trånga och slingriga, kullerstensklädda gränder. Mysigt så in i den, även om det märktes att staden var upprustad och anpassad för turism och besök, så det mesta var stängt när vi kom. Men, då var det lugnt iallafall! Och det var skönt att röra lite på dig efter nästan 8 timmar i bilen. 

När vi kom tillbaka satt tjejerna och spelade kort i husvagnen. De hade inte badat. (Poolen hade barnsäkert lås, som visade sig vara även tonårssäkert! ;) Vi varvade ner och började planera läggning, men blev hastigt involverade i nationaldagsfirande (misstänker vi, eftersom det var natten mot den 14:e juli)! Musik i natten och storslagna fyrverkerier, på lite håll, men tillräckligt nära för ha bra utsikt! Musiken fortsatte i natten, så det blev att sova med öronproppar för att orka med morgondagen och nästa långetapp!

Vi lämnar barnen åt sitt öde

Nöjt kunde vi konstatera att Maja, Ida, Leopold och Alexander bondade jättesnabbt när de väl träffats, och vi förstod snabbt att de redan hade långtgående planer för hur de ville att dagen skulle arta sig: fotboll och bad för hela slanten!

Vi vuxna var inte riktigt lika sugna på det... Efter lite sökande så hade vi konstaterat att det går en flod en knapp kilometer härifrån, och att det finns finfina promenadstigar längs den. Som ytterligare bonus visade det sig att det låg en bra restaurang, som kunde servera lunch, i början på promenadstigen. Så de vuxna åt lunch på restaurang medan barnen i gemensam tropp micrade gårdagens hamburgare, allt för att alla skulle få det som de ville.

Promenadstigen avslutades vid en fantastiskt fin liten by uppe på en kulle: Auribeau-sur-Siagne. Efter att ha följt de tramsigt smala gränderna upp upp upp så nådde vi byns centralpunkt: den katolska kyrkan. Efter att ha tittat oss omkring och flugit lite drönare så promenerade vi ner igen och gick samma stig tillbaka. På vägen mot campingen inköptes kvällsmat: fiskgrillspett!

Väl hemma vid campingen igen så kunde vi konstatera att barnen klarat sig alldeles utmärkt, förstås. Så småningom åkte grillen fram och vi hjälptes åt att fixa middag. I morgon svänger vi hemåt för den här gången, med nästa organiserade stopp återigen i Skåne om några dagar.