Med husvagn och barn i Europa

Vår familj, bestående av två vuxna och två döttrar som är 10 och 12 år gamla, har sommaren 2015 och 2016 semestrat med husvagn i Europa.

2015 blev det 3 veckor med stopp i Tyskland, Österrike, Slovenien, Kroatien, Italien och Danmark. 10 övernattningsplatser (endast campingar) med sammanlagt 440 mil husvagnskörning.
2016 blev det 4 veckor i Danmark, Tyskland, Liechtenstein, Italien och Frankrike. 16 övernattningsplatser (varav 3 rastplatser) med sammanlagt 510 mil husvagnskörning.

Våra två resor har varit väldigt lärorika, och för er som kanske funderar på att ge ut med husvagn i Europa, men inte riktigt har vågat ta steget än, så hoppas jag att det här blogginlägget kan vara till hjälp. Vi tycker att det har varit fantastiskt roliga upplevelser!

Våga vägra boka!

Vår strategi har varit att göra ganska korta stopp, som mest 3 nätter, och i största möjliga mån undvika att boka någonting alls. Förra året bokade vi färjan mellan Trelleborg och Rostock för utresan, och den första campingen i Österrike. Detta året bokade vi endast färjan Göteborg-Frederikshavn.

OBS! Att vi inte behövt boka campingar, utan kunnat ringa och kolla samma morgon eller ibland inte alls, har med all säkerhet att göra med att vi lagt våra resor tidigt på sommaren. Senare på sommaren hade det kanske inte fungerat alls lika bra. Förra året startade vi en vecka efter midsommar och var ute i 3 veckor, detta året startade vi på midsommardagen och var ute i 4 veckor. Hemkomst runt 23:e juli bägge åren, alltså. Vi har inte upplevt några nackdelar alls med att lägga resorna såpass tidigt, så har ni också möjlighet att ta semester under denna tid så gör det!

Att inte boka och detaljplanera har gett oss en oerhörd frihet, som vi uppskattar väldigt mycket.
2015 så utökade vi vår vistelse i Kroatien, efter att ett par svenska motorcyklister som vi träffade på en camping i Slovenien hade rekommenderat det.
Sommaren 2016 hade vi från början planer på att efter Jylland åka västerut mot Frankrikes nordkust och sedan ner längs Atlantkusten, för att så småningom köra över till Franska Rivieran. När vi väl befann oss på Jylland och skulle åka vidare kunde vi konstatera att 10-dygnsprognosen för norra Frankrike såg minst sagt trist ut med 16-18 grader och regnskurar många dagar. Vi bestämde oss då för att vända på rundan och hoppas på att vädret hade blivit bättre då vår resa började närma sig sitt slut istället. Första resmålet blev då istället Liechtenstein, via övernattningar i Tyskland, för att sedan fortsätta ner i Italien. Väderprognosen rättade aldrig till sig, så det slutade med att vi skippade västra Frankrike helt.

Hitta camping

Hur hittar man då camping när man är ute och far? Det absolut viktigaste verktyget vi har är ACSI's app. Finns både för Android och för iOS. Apparna är gratis men innehållslösa från början, så man måste köpa till paket för de länder man ska till. Största paketet kostar 120 kronor och innehåller alla deras 8500 campingar i hela Europa. Då paketet laddats ner till telefonen/surfplattan (tar ca 5-6 Gb) så kan appen användas helt utan Internet-anslutning. Mycket bra, och om ni tvekar på att punga ut 120 kronor för detta paket så bör ni nog stanna hemma helt och hållet.

Vi kompletterade ACSI-appen med Google-sökningar för att ha ett maximalt urval och för att kunna läsa så många betyg som möjligt. En sak som vi dock insåg är att en camping som finns i ACSI:s databas nästan garanterat är byggd för att ta emot resande turister och inte bara fokuserar på sina säsongscampare.
På den första campingen i Italien i år, Camping Montorfano utanför Como, så blev detta väldigt tydligt. Denna camping fanns på Google men inte i ACSI-appen. Servicehusen var ytterst rudimentära, det fanns inte ens varmvatten till diskhoarna, och toaletterna var av den gamla typen med bara ett hål i golvet. Samtidigt fanns det hundratals campingtomter med sägongs-campare som inte använde dessa faciliteter eftersom de hade egna lösningar i sina stugvagnar.

Betygen som campingarna fått i ACSI-appen kändes inte alltid helt relevanta. Den första campingen i Frankrike som vi besökte 2016 hade fått höga betyg men visade sig vara väldigt spartansk med duschpolletter (väldigt ovanligt i Sydeuropa) och ganska trist poolområde.

Då vi valt ut en camping såg vi för det mesta till att ringa och kolla tillgänglighet någon gång under samma dag som vi planerade att anlända. Och svaret var nästan alltid detsamma: Vi har gott om platser, det är bara att komma hit. Först då vi letade efter vår sista övernattning i Frankrike, i området kring Les gorges du Verdon, så fick vi napp först på den fjärde campingen vi ringde. Detta visade sig vara en jättefin fyrstjärnig camping, som låg jättebra till för det vi planerade att hitta på.

Största skillnaderna

Det är egentligen två stora skillnader mellan svenska och sydeuropeiska campingar, som vi har upplevt det: duscharna är nästan alltid gratis (inget tjafs med polletter eller mynt) och det finns i princip aldrig kokplattor, ugn eller microvågsugnar.

Priset är också betydligt högre, uppskattningsvis ca 50% högre för motsvarande standard. En fin camping nära högsäsong kan kosta uppemot 700 kronor natten.

Campingarna i Tyskland är billigare och mer lika de svenska, som vi har upplevt det.

Körning

Det har blivit så att jag, Daniel, kör hela tiden när vi drar husvagn. Jag vet inte riktigt anledningen till detta, men en faktor är nog att jag känner mig betydligt lugnare som förare än som passagerare. Och det har inte någonting att göra med vem som kör, bör väl tilläggas :)

Vi kör med en Skoda Octavia Scout och en Dethleffs 510 av 2004 års modell. Denna kombination kan man köra med vanligt B-körkort, med en marginal på rafflande 15 kg.

Barnen i baksätet hålls i schack genom tillgång till smartphones och iPads. Det spelas in videobloggar, spelas pek-och-klicka-spel, tas bilder med roliga filter o.s.v. I baksätet finns tillgång till en laddare, det har räckt för ungarna nästan hela tiden. På hemvägen detta året drog vi några riktigt långa pass eftersom vi ville möta upp släktingar på Legoland, och det blev barnen givetvis påminda om då och då: vi måste sitta i bilen länge idag annars hinner vi inte fram i tid.

Lunch tar vi antingen på rastplatser utmed vägen, eller i farten. Om man har en lång körning framför sig, och husvagnskylen inte är alldeles tom, så har det funkat väldigt bra för oss att äta i farten. Detta har gällt både frukost och lunch vid olika tillfällen. Frugan i passagerarsätet serverar från en kylisolerad picknickryggsäck, som fyllts på innan vi startade. Kokta ägg, som vi ändå brukar äta till frukost, är oslagbara som färdkost. Två kokta ägg med en klick kaviar eller majonnäs på så är man mätt. Annat som funkar bra är färdigskivad ost, nötter, charkuterier och cocktailtomater.

Lunch på rastplatser fungerar också bra. Maten är helt OK och hela familjen brukar hitta något att äta. Priserna är lite högre än snabbmatskedjorna, en måltid för hela familjen landar på ungefär 60 Euro. Maten ligger oftast färdig under värmelampor, så det går snabbt att få den. Detta gäller både Italien, Frankrike och Tyskland.

Trafikrytmen och din egen hastighet

Hur ska du köra med bil och husvagn ute i Europa, då? Det här funkar bäst, enligt min erfarenhet: Håll minst 92 km/h i verklig hastighet, kolla med GPS:en i telefonen om du inte vet hur fel din hastighetsmätare visar från början. Fördelen med denna hastighet är att du inte kommer att bli omkörd av några lastbilar alls, vilket är en stor fördel. Samtidigt närmar du dig framförvarande lastbilar ganska sakta i den farten, åtminstone om det är plan mark.

Då man kommer ifatt en lastbil eller annat långsamtgående fordon så fick man normalt sakta ner, eftersom det var sällan man kunde påbörja omkörningen omedelbart. Det vanligaste scenariot var då att hastigheten sjönk med 7-10 km/h, det är så mycket långsammare de flesta lastbilar kör. När det sedan var fritt i backspegeln så accelererade jag upp till en förutbestämd hastighet där jag fortfarande känner att ekipaget är stabilt. För vår del innebär det 100 km/h. För att minska risken för missöden så utnyttjade jag också en funktion i bilen där man kan ställa in att bilen ska varna om man överskrider en viss hastighet. Den hade jag satt till 105 km/h.

Med denna teknik så fullföljs omkörningarna oftast ganska snabbt. Viktigt är att titta i den vanliga högerbackspegeln när husvagnen går fri från det omkörda ekipaget, så att man kan återvända till högerfilen. En hel del chaufförer blinkar med helljuset för att säga "OK, du kan köra in framför mig nu" när man kommit förbi ordentligt.

Räkna med att lastbilar kan ändra hastighet snabbt om vägens lutning ändras. Om det är väldigt kuperat, försök att lägga dina omkörningar i början på uppförsbackar då lastbilen får det jobbigare. Om du försöker köra om i nerförsbacke så blir det mycket lätt en svajig, långsam omkörning som hindrar trafiken och är farlig för ditt eget ekipage. 

Vägtullar

Vi la ingen energi på att försöka undvika betalmotorvägar eftersom de oftast håller väldigt hög kvalitet. På hemvägen föreslog navigatorn att vi skulle köra in i Schweiz och sedan köra samma väg hem genom Tyskland som vi kört på nervägen. Detta lät tråkigt och omständligt (se avsnittet om Schweiz här nedanför), så vi körde hellre i östra Frankrike så långt som möjligt.

Schweiz På väg till Liechtenstein var vi tvungna att köra in i Österrike, och för att få köra motorvägen vidare mot vårt mål så var vi tvungna att stanna vid gränsen och köpa en s.k. vignette. Den kostade ca 80 kronor för 8 dagar, vill jag minnas. Detta är ett ganska osmidigt tullsystem. Samma system finns i Slovenien och en del andra länder, där vignette kan köpas på de flesta bensinstationer. Till saken hör också att vi förra året körde ett antal mil på slovenska motorvägar innan vi insåg att vi behövde en vignette. Vi har ännu inte hört något om detta, så vi antar att det inte har följts upp.

Frankrike har flera olika motorvägsoperatörer och tar betalt i förskott på många sträckor. Detta är ganska irriterande eftersom vissa sträckor var rejält korta och bara kostade några Euro. På andra sträckor var operatören densamma så där körde vi länge och fick betala runt 30 Euro när vi väl körde av. Samtliga stationer tog betal- och kreditkort, och betalning med kort går väldigt smidigt.

Italien har monopol på betalmotorvägarna. Det vanligaste är att man vid påfart på motorvägen får en biljett, så att bommen öppnas. Sedan matar man in biljetten vid avfart så att systemet kan beräkna hur långt man kört. Samtliga stationer vi körde igenom tog betal- och kreditkort, och betalningen tog ca 10-15 sekunder eftersom man inte behövde slå någon kod.

En massa matnyttig information finns också på Motormännens hemsida.

Gränskontroller och pass

Efter alla skriverier om hårdnande gränskontroller i Europa p.g.a. flyktingsituationen så hade vi räknat med att få visa upp passen titt som tätt under vår resa 2016. Det stämde inte alls, inte vid en enda gräns behövde vi plocka fram passet. Däremot vill fortfarande de flesta campingar ha tillgång till passet medan de registrerar ankomsten, och några campingar behöll också mitt pass (inte resten av familjens) under hela vistelsen.

Körstilar i de olika länderna

Detta skiljer sig åt väldigt mellan länderna och märks förstås tydligast när det är mycket trafik.

I Tyskland får man vara mycket noggrann om man tänker göra en omkörning, bilar kommer regelmässigt i omkörningsfilerna i 70-100 km/h högre hastighet än du själv har. Detta gäller även om det är trefiligt. Bilister i Tyskland är också väldigt förtjusta i att köra tillbaka till högerfil även om det inte behövs och de snart kommer att behöva göra en ny omkörning.

I Frankrike upplevde jag att det finns en väldig respekt för hastighetsgränserna, och det är överhuvudtaget betydligt färre fartdårar även då farten är 130 km/h. Det var också relativt vanligt med att bilar låg långt under den tillåtna hastigheten utan någon synbar anledning. Vi körde bl.a. om ett ungt par som satt och diskuterade yvigt. De körde i ca 80 km/h på en 110-sträcka.

I Italien är det en hetsigare körstil än i Frankrike, men även där var det ganska ont om racerförare.

Korsa Alperna

Om ni har möjlighet så försök att korsa Alperna på lördagar eller söndagar, mängden lastbilar har vi upplevt som betydligt mindre, och i de branta, slingriga passen håller lastbilarna ofta mycket låg hastighet. 2016 råkade vi köra etappen från Liechtenstein till norra Italien på en söndag, vilket visade sig vara mycket lyckat. Vädret var uruselt med ihållande regn, men trafiken var mycket måttlig.

Ekonomi

Det kostar givetvis att vara ute och campa, särskilt om man reser så långa sträckor som ner till Medelhavet. Sommaren 2016 fördelade sig våra fasta kostnader för 4 veckor camping såhär:

• Campingavgifter: 10600:- (407:-/dygn för 26 övernattningar på camping)
• Diesel: 7950:-
• Transportavgifter (vägtullar, färjor och broar): 4750:- 
• Parkeringsavgifter: 330:-

Detta är kostnader som är svåra att påverka. Övriga kostnader är de "mjuka" delarna som går att påverka, t.ex. genom att välja billiga nöjen och laga mer mat själv. Vi har unnat oss en hel del restaurangbesök, oftast beroende på att vi varit ute på äventyr när det började kurra i magen.

För vår del så har vårt Europa-äventyr kostat ungefär 15000:- i veckan, och då är allt inräknat. Det är ungefär hälften så dyrt som en all-inclusive-resa, och bra mycket roligare!

Turista

Vi har haft en oerhörd hjälp av TripAdvisors app för att hitta saker att göra. Flera av de roligaste sakerna vi gjort (bl.a. vandringar i Pistoias underjord och ett besök i en botanisk trädgård i Apenninerna) hittade vi via TripAdvisor.

En annan bra källa för lokala saker att hitta på är campingreceptionen, där det alltid brukar finnas broschyrer om turistmål i närheten.

När vi hade siktet inställt på stadskärnor (bl.a. Pisa och Florens) så hade vi en väldig glädje av vår moderna GPS och dess enorma databas med intressepunkter. När vi körde till Pisa så räknade jag med att behöva parkera en rejäl bit från sevärdheterna, eftersom jag vet hur oerhört mycket turister det brukar vara där. Men vi ställde in GPS:en på att köra ända fram, och när vi sedan började närma oss så tittade vi på GPS:en efter parkeringsplatser. Därigenom var vi aldrig inne och snurrade i smeten, där man kanske behöver lägga en halvtimme på att hitta parkering. Vid mindre attraktiva turistmål så var det bara att köra nästan ända fram, och läsa skyltarna noga så att man inte körde in i någon körförbudszon. Så gjorde vi när vi skulle till domkyrkan i Pistoia, t.ex.

Vi har också pratat om att vi nästa år ska försöka bli ännu bättre på att hitta de här lite mindre pärlorna som inte är så kända. Florens centrum och Pisas centrum var helt överlusat med folk, som väntat, medan Pistoia, en stad bara några mil från Florens med en fantastiskt fin domkyrka, var nästan helt folktom.

Pistoia Underground, hittad via TripAdvisor

Botanisk trädgård i Apenninerna

Övernattning i farten

En av de allra användbaraste upptäckterna som vi gjorde det här året är hur smidigt det är att övernatta på rastplats när fokus ligger på att köra långa sträckor. Fast det krävdes lite tillvänjning...

På vägen ner, efter att ha lämnat norra Jylland, så stannade vi utanför Scandinavian Park i Flensburg. Detta är ett dygnet-runt-öppet varuhus med fokus på öl, sprit och godis. Vi förstod också av info på Internet att det fanns en gratis övernattningsparkering där. När vi började närma oss så bestämde vi oss för att göra ett försök att övernatta där. När vi kom fram stod det redan ett par andra skandinaviska ekipage där, som också skulle övernatta.

Den natten var inte speciellt bra, mest eftersom att det var främmande ljud utanför husvagnen från och till hela natten. Lastbilar som körde in och ut, husvagnar och husbilar som kom ännu senare än oss o.s.v. Intrycket av övernattningen var minst sagt negativt.

På vägen hem, när vi under första resdagen tillryggalagt betydligt kortare sträcka än vi tänkt oss, så började vi åter fundera på att försöka köra riktigt länge och sedan övernatta på rastplats någonstans i Frankrike. Jag kände mig pigg, så det slutade med att vi körde till klockan 21.30 innan vi började leta rastplats. GPS:en var till mycket stor hjälp även där, och det finns också utförliga listor på Internet som listar alla rastplatser längs de olika motorvägarna.

Rastplatsen vi till slut valde hade en dygnet-runt-öppen bensinstation med fräscha toaletter. Parkeringen som var avsedd för övernattare låg bara ca 60 meter därifrån, och när vi parkerade stod det redan ett antal andra fordon där som också skulle övernatta. Vi insåg att detta var en stor trygghet, vi var inte ensamma och bensinstationen gjorde att det rörde sig folk i området hela natten.

Den här gången såg jag till att sova med öronproppar, och istället för att se ljuden utanför husvagnen som ett hot så såg vi dem som en trygghet. Det var alldeles för mycket folk i rörelse för att man i lugn och ro skulle kunna bryta sig in hos någon av övernattarna, helt enkelt.

En annan fördel med rastplatsen är att man ovillkorligen vaknar ganska tidigt, och kan komma ut på vägen igen i riktigt god tid.

Nästa kväll upprepade vi proceduren efter att ha avverkat 93 mil. Vi körde tills det skymde och hittade en Autohof i Tyskland. Vi fick köra förbi några som var små och hade ont om plats, men på den vi stannade på fick vi plats precis framför ingången till den dygnet-runt-öppna restaurangen.

Vi vidtog ändå en del säkerhetsåtgärder för att minska riskerna ytterligare. Samtliga värdesaker lades inte på vanliga hyllan vid husvagnsdörren, utan vid huvudkudden. En del av de saker vi inte behövde använda på kvällen, t.ex. kamera och laptop, låstes in i bilen.

Utrustning

Det viktigaste tipset när det gäller utrustning för en rörlig, flexibel campingupplevelse: Lämna förtältet hemma! Sedan vi köpte vår nuvarande husvagn för 3 säsonger sedan så har vi aldrig haft det uppfällt. Vi tycker det är alldeles för roligt att upptäcka nya platser för att slå oss till ro tillräckligt länge för att det ska vara någon poäng med förtält.

Det näst viktigaste tipset, som är nära relaterat till föregående punkt: Se till att skaffa en markis till husvagnen! Nere i Europa har vi upptäckt att markisen faktiskt fungerar som solskydd eftersom solen står så högt. Hemma i Sverige tycker jag att det är sällan den hjälper mot solen, som antingen står för lågt eller är i moln... Däremot fungerar den (nästan) alltid bra som regnskydd, så att sakerna som står utanför husvagnen förblir torra. Vi har en Fiamma Campingstore. Den är helt manuell och hängs i samma spår som förtältet. Två personer fäller upp den på 5 minuter + lite extra tid ifall marken är väldigt hård och besvärlig när man ska slå ner förankringspinnarna.

Römös norra strand

För att sitta ute har vi köpt campingstolar från Biltema. Det finns en uppsjö modeller att välja mellan i de flesta butiker, men den här modellen från Biltema är vi väldigt nöjda med. Vi köpte fyra stolar säsongen 2012 och de håller än. Vi har även köpt ett hopfällbart campingbord i aluminium, liknande detta. Det fälls upp på 5-10 minuter, och blir till ett långsmalt ca 150 cm långt paket när det är hopfällt.

Sen är det ju det här med grill, en oerhört viktig detalj förstås! Vår Dethleffs har väldigt liten koffert där fram, t.ex. så får inte Biltemas klassiska campinggrill plats. De senaste två säsongerna har vi haft en rektangulär, hopfällbar grill från Jula som inte säljs längre. Grillytan blir inte mycket större än ett A4-papper.

Efter att ha kommit hem från vårt campingäventyr sommaren 2016 så hade vi dessutom upptäckt ett nytt problem: Kolgrillar är strängt förbjudna på många campingar i södra Frankrike och Italien, troligen beroende på brandrisken.

Därför har vi alldeles nyligen sett till att montera ett grenuttag och en snabbkoppling till gasolen i kofferten. Detta lät vi en lokal gasolspecialist göra, det är inget jag skulle våga mig på själv. Till denna koppling kan vi nu ansluta en nyinköpt förlängningsslang på 4 meter och en gasolgrill av märket Cadac Safari Chef 2. Grillen tar ungefär lika stor plats som en gasolflaska när den är hopfälld, vilket gör att den får plats i husvagnens koffert. Framöver kommer vi alltså att kunna steka ägg och bacon till frukost, precis utanför husvagnen! Fantastiskt, eller hur?